Dagbok 2007 december-november
-
oktober
- september - augusti
- juli
Till Startsida
Onsdag 26 september 2007
Idag var det först spårträning
och sedan skyddsträning på kvällen.
Spåret.
Idag var vi i Billesholmsskogen (vid vattentornet)
och hade turen att det var en dam som knatade runt i skogen och plockade
svamp.
Carina gick först ett spår på
ena sidan och där träffade hon på damen i fråga och
stod och pratade med henne en stund, så tidsskillnaden mellan Carinas
och svampplockerskans spår var +-0.
Spåret var ungefär 800 m och naturligtvis
hade Carina som vanligt hittat på något annorlunda i spåret.
Direktpåsläpp.
Vi bestämde för några veckor
sedan att vi skulle köra en del direktpåsläpp istället
för upptag.
Eftersom svampadamen hade knatat runt rejält
även i början av spåret, tog det ett tjugotal meter innan
Lork fick riktigt fäste i det ”riktiga” spåret. Han klarade
störningarna galant och även där Carina och svampadamen
hade stått och pratat redde han ut att hitta och följa rätt
spår.
Så var det dags för bäcken
igen.
Vi kom fram till en nästan uttorkad bäck
och där gick Lork ner i fåran och följde den tills den
vek åt vänster. Då blev han lite konfunderad för
vi kunde se spåren efter svampadamen och att hon hade gått
över bäcken ungefär där han snusade rundor lite. Men
till slut bestämde han sig för att följa fåran. Det
var ganska sunkigt där och så hör jag Carinas lite triumferande
röst: ”Du skall inte tro att det skall vara lika enkelt i hela spåret”.
Så Lork och jag trampade på i bäckfåran tills Carina
att vikit av upp till höger. Lork spårade jättebra, men
han var ganska trött efter spåret, eftersom det fodrade att
han var på alerten hela tiden när det var massor av störande
fotsteg som trampat runt. Alla pinnar, snusdosor och matlåda hittades.
Andra spåret.
När jag skulle släppa på Lork
på första spåret hade svampadamen tömt sin svampkorg
och skulle ut och leta mer svamp. Hon var på väg ut precis där
jag skulle släppa på och vi bad henne vänta tills vi hade
kommit iväg. Oh ja, sa hon jag kan gå på andra sidan och
kolla först. Suck och stön, nu var hon även ute i det andra
spåret och lufsade rundor.
Jag fick samma beteende på Lork att det
tog ett tjugotal meter innan han fäst i ”rätt” spår. Sedan
gick det av bara farten. När Lork hade stannat vid en pinne, hörde
vi hur det knakade i skogen och det kommer två rådjur skuttandes
åt vårt håll. Lork satte sig ner och tittade och rådjuren
blev stående bara en liten bit ifrån oss och tittade på
oss. Vinden låg mot oss så dom kände ingen vittring. Det
är skönt, för Lork har aldrig varit intresserad av att jaga
vilt eller vi skall kanske säga såhär: han har aldrig fått
möjlighet att göra det eller tillåtits att göra det.
Rådjuren skuttade iväg när vi rörde på oss och
Lork struntade i dem och fortsatte i spåret.
Bra störning tycker jag. När vi kom
mot slutet av spåret var det högt sly och annat bråte.
Lork letade lite till höger och vänster och rätt som det
var for han in i ”bräsket”. Och prata om att bara blunda och hänga
med hunden. Där var fullt av spindelväv och björnbärsris
och mitt därinne låg en pinne. Och sedan när vi kom ut
ur ”bräsket” hittade han sin lilla matlåda.
Lork var rejält trött efter dessa båda
spår. Det andra var ungefär lika långt som det första
och det hade varit en hel del störningar idag som han klarade galant.
Förklaring till ”så var det dags
för bäcken igen”.
Att jag skrev att det var dags för bäcken
igen, är därför att för x -antal år sedan var
vi i Åvarp och där var det samma sak, att vi kom fram till en
bäck, men där var vatten i den. Lork letade på båda
sidor om bäcken och kunde inte fatta var spåret hade tagit vägen.
Han jobbade som tusan och jag bara stod och avvaktade och Carina sade ingenting.
Rätt som det var for han ner i bäcken och snusade på några
stora stenar som låg därnere och sedan fortsatte han framåt
genom att lukta på stenarna. Carina hade
gått på stenarna en bra bit i bäcken innan hon vek av
igen. Efter den gången lärde jag mig att alltid lita på
Lork och att man aldrig vet vad Carina har hittat på i spåret.
Men det är jätteroligt att se hur hunden löser ett sådant
problem.
Skyddsträning.
På kvällen var det dags för träning
i Bjuv. Jag körde först transporter i munkorg och de gick jättebra.
Han fick ett överfall och även det gick bra.
Jag har ju berättat att jag tycker att han
har blivit nonchalant i sina bevakningar och att han vill runda figgen
när jag närmar mig.
Vi körde i uppbindning så att han
inte skulle kunna lämna positionen och Peter gick in och brottades
lite med honom och jag tycker nog att han var lite mer fokuserad på
figgen efter det.
Jag rörde mig runt och var framme och berömde
honom och lämnade honom igen med jämna mellanrum.
Vi körde även ett fasttagande och idag
var det tur att Peter äntligen hade tagit på sig ”suspen”.
När jag var 10 meter ifrån på
väg in satte han en välriktad stöt mot Peters familjelycka.
Den var inte kraftig, stöten alltså, men den hade säkert
satt sina spår kan jag tänka.
Nästa omgång körde vi ärmen
i uppbindningen också. Detta för att han inte heller nu skulle
kunna lämna sin position och komma runt figgen. Släppandebiten
var inte helt godkänd och jag är tveksam till att tävla
i Bjuv i oktober, men vi får se.
Planträning.
I morgon är det planträning i Landskrona
med Securitas och sedan är det jobb fredag, lördag och söndag.
Nu är det dags att hoppa i bingen så man är fräsch
som en nyponros i morgon.
Lördag 22 september 2007
Denna veckan har det inte blivit någon hundträning
alls. Fy skäms mig! Jag brukar köra direkt från jobbet
till Bjuv och skyddsträningen varannan onsdag, men jag orkade inte
i onsdags pga jag har fått ett nytt rapporteringssystem på
jobbet. När klockan var närmare åtta och jag var klar,
var jag rent slut i huvudet. Jag körde till Bjuv men gruppen var klar
med träningen när jag kom dit. Ok, hade jag tvunget velat träna
hade Peter (figgen) naturligtvis ställt upp på det. Men jag
valde att bara snacka lite med gruppen istället.
Lorkens tand.
I måndags var Lork hos veterinären
för att kolla en tand, en insisiv. Jag var osäker på om
den var nedsliten eller avbruten och om pulpan var bar. Det kan ju göra
ganska ont och jag hade en teori om att det kanske var orsaken till att
han inte vill släppa i skyddet. Men tanden var ”bara” nedsliten, så
problemet med släppandet var inte så enkelt.
Full rulle hela veckan.
I tisdags hade vi GL- (gruppledare) möte
hela dagen på Securitas, jag jobbade onsdag, torsdag och i går
var jag och min lilla tumme på lasarettet, först på röntgen
och sedan hos läkaren.
Det blev bestämt att jag skall opereras
igen och ta ut både stift och ståltråd. Varbildningen
kommer tillbaka hela tiden trots antibiotika så det är inget
att tveka på. Röntgenbilderna såg bra ut, det är
inte helt läkt, men jag får vara rädd om tummen ett tag
efter op:n. Denna gången blir det förhoppningsvis bara en kort
sjukskrivning.
Extrajobb.
I gårkväll var jag på mitt arbetsobjekt
för att ha lite utbildning med två väktare om ett nytt
rapporteringssystem som vi har börjat med. Det är nackdelen med
att vara GL, man får ibland ta av sin fritid för att fixa bl
a utbildning till väktarna som tjänstgör på objektet.
Det åligger mig som GL att sköta detta. Ev måste jag åka
upp ikväll för då är det en annan väktare som
tjänstgör. Det är 10 väktare som skall utbildas och
det går inte att ta alla på en gång eftersom de har andra
uppdrag också.
Glömde bort maten.
I torsdags satt jag och joxade med systemet på
datorn, så jag glömde äta under dagen. Inte för att
det gör något för jag har en del att ta av, men när
klockan var fem kände jag att jag tappade fokusen på det jag
skulle skriva och att magen var tom. Men jag är sådan, att om
jag är riktigt inne på det jag skall göra, vill jag helst
slutföra det jag håller på med för tillfället.
Hemsidan.
Jag har tänkt kolla med Rolf, sidans webmaster,
om han har tid idag att titta på vilka foto jag vill ha in på
hemsidan. Jag skall även ha in lite olika resultat: tävling,
L-test, MH, korning, Hd och Ad mm.
Lördag 15 september 2007
RPS-test.
Jaha, så var årets RPS-test hos polisen
på Revinge avklarad och godkänd. Vi var 7 stycken från
olika bolag (tre från Securitas i Helsingborg) som testade igår
och fyra som blev godkända, resten får göra omprov om en
månad. Två missade platsliggningen och en av dem missade även
överfallet och en missade överfallet.
Det är skönt att ha det klart även
om Lorks och mitt förordnande inte går ut förrän 31
oktober.
Jag var lite orolig för släppandet
efter överfallet och jag fick kommendera två gånger innan
han släppte. Tre gånger, så är man underkänd.
Lork blir väldigt förbaskad när figgen kommer runt hörnet
och gör ett överfall.
Premierar kraftfullt avvärjande.
Polisen premierar oftast ett snabbt och kraftfullt
avvärjande vid överfallet och tog inte så allvarligt på
att jag fick kommendera fot två gånger. En del hundar är
ganska tama i sitt avvärjande och så var det igår.
Det var roligt att höra att Kenneth (polisen)
tyckte att: ”så här skall det se ut”.
Jag tyckte att Lork låg på lite för
mycket i framföringen.
Framföringen är den sträcka man
går fot längs med huset innan man kommer fram till hörnan
där överfallet sker. Det räcker att man ställer upp
vid huset för att Lork skall veta vad som skall hända och det
är säkerligen likadant för alla hundar.
I alla fall är det skönt att testen
är avklarad och nu är det jobb resten av helgen.
Måndag 10 september 2007
Spårträning, min stackars tumme
och medlemsmöte i Bjuv.
Vi börjar med spårträningen.
Idag hade vi bestämt oss för att göra
ett annorlunda spår. Carina gick ut och hade Lina med sig, först
i koppel en bit och sedan lös. Lina sprang fram och tillbaka över
spåret, i spåret och längs med spåret. Sedan gick
Carina ett vanligt spår med spetsvinklar och annat klurigt, men utan
Lina. Under tiden Carina gick de båda spåren satt jag på
ryggsäcken och läste en skvallertidning. Man ser till att ordna
det för sig, eller?
Vi hade också bestämt att vi skulle
göra direktpåsläpp några gånger framöver.
Lork hade inga problem med att Lina hade sprungit och jazzat i spåret.
Visst, ibland kollade han av en halvmeter vid sidan om spåret, men
gick snabbt in i spåret igen och han hade allt med sig tillbaka från
spåret. Vi tror båda två att ju mer man kan utsätta
hunden för på träningen, ju säkrare blir den på
vad det är den skall följa.
Nästa spår var också direktpåsläpp.
Han gick ut bra hittade första apporten,
fortsatte och sedan kom en spetsvinkel. Han jobbade som tusan (han brukar
inte ha problem med spetsvinklarna), hittade utgången men började
sedan snurra rundor. Jag stod bara stilla och tittade framåt, men
då kom han och satte sig lite snett framför mig! Vad är
nu detta för ryck? Jag väntade en stund, som verkade som 5 minuter
när man står och väntar. Till slut fick jag säga ”spår”
och då går den rackaren direkt ut och fortsätter i spåret!?
Spåret gick genom barrskog, lövskog och ut på ett kalhygge
och jesses vad det ösregnade. Lork fick slita ganska duktigt ute på
hygget, det hade hällregnat ca 1 timme, men hittade rätt och
tillbaka in i skogen och avslutade spåret med alla apporter och dylikt
i behåll.
På detta spåret hade Carina stuckit
ner en pinne, så det var bara ca två centimeter som stack upp
ovanför jorden. Han markerade och tog den utan problem.
Jag råkade faktiskt ut för att på
en skyddstävling i lägreklass hade spårläggaren stuckit
ner pinnarna i tuvor med bara ca en centimeter ovanför jorden. Det
var inte bara jag som drabbades, utan även en i elitklass.
Carina och jag pratade om att inte lägga
för stor vikt vid det som hände i början av spåret
idag, utan hoppas att det var en engångshändelse. Jag får
säga som alla andra säger när det inte har gått så
bra på en tävling ”sååå har han aldrig gjort
innan”.
Vi gjorde inget upplet idag för jag var
tvungen att köra hem och byta till torra kläder eftersom jag
skulle vara på Reumatologen kl 15.15. Vi gick istället en liten
sväng med Lork och Lina. Lina tar för sig ibland och om Lork
lägger bollen ifrån sig för att avverka lite stockar och
pinnar är Lina snabbt framme och tar bollen. Vis av skadan var han
mycket noga med var han lade bollen ifrån sig idag. Men tar Lina
den försöker han inte ta tillbaka den, han tittar på mig,
lite frågande som om han tänkte: ”vad är detta för
fasoner, får hon verkligen göra såhär”?
Min stackars tumme.
Eller jag kanske skall säga stackars mig.
Just nu värker det och bultar i tummen. Precis som jag befarade tror
läkaren att det är antingen något av stiften eller ståltråden
som jäklas. Han satte lite lokalbedövning för att han trodde
att han skulle kunna känna och dra ut ett av stiften. Jag är
inte pipig av mig, men detta gjorde ONT som f-n. Sköterskan sa sedan
att hon inte kunde fatta hur jag kunde hålla till. Han grävde
som om han letade efter en mandel i risgrynsgröten till jul. I alla
fall hittade han inget ytligt stift, men det kom ut en massa goja så
det är inget ont som inte har något gott med sig.
Jag skall in på röntgen om 10 dagar
och sedan träffa läkaren och då får han se hur det
ser ut i leden, eller rättare sagt jag har ingen led efter steloperationen.
Eventuellt får han öppna under operation och ta bort stift och
ståltråd. Egentligen är det önskvärt att stiften
sitter lite längre så att inte det händer något innan
allt är läkt ihop. Jag frågade honom om det inte var så
att han hade stoppat i rostig ståltråd och han sa att det kanske
är det som är orsaken. Men han förstod att jag bara skämtade,
tror jag.
Så nu går jag på antibiotika
och måste ha bandage om tummen igen. Men jag tror att det blir bra
till slut.
Medlemsmöte.
Det som är roligt är att det är
ganska många från Bjuvs BK som är ute och tävlar.
Inget speciellt togs upp, men det man kan konstatera är att agilityn
drar in en massa pengar. Så vi skall vara tacksamma att det finns
en fungerande agilitysektor på klubben. Samma gäller köket
som också drar in mycket pengar.
Nu skall jag lägga mig och tycka synd om
mig och min tumme.
Söndag 9 september 2007
Våxtorps marknad.
I fredags var jag och Carina på Våxtorps
marknad. Det är flera år sedan jag var på en riktig marknad
och nu passade det eftersom jag var ledig. Vi var där strax efter
tio och klockan var mer än två innan vi var färdiga och
hade rotat igenom varje knallestånd. Vi handlade inte speciellt mycket,
men det är klart att det blev lite marknadsgodis. Sedan åkte
vi ut till en skog och gick en runda med Lork och Lina.
Söktävling på Söderåsens
BK.
Tre av sökgängets medlemmar tävlade
där. Pirita och Helen i Ekl och Karin i Lkl. Jag travade med
alla fyra ekipagen i elit och Karin i lägre, lite av nyfikenhet och
lite för att lära mig lite mer om söktävlingar.
Pirita och Bixie startade först och hade
alla figgarna med sig hem. Det gick lite sämre för Helen och
Kalle, de hade två av figgarna med sig. Karin och Bilbo tog alla
figgarna, det var Karins första tävling i söket.
Och det blev en suverän dag för sökgänget:
Pirita och Bixie tog cert och Karin och Bilbo blev uppflyttade till Hkl.
Jättekul, men det var en lång dag även för mig som
inte tävlade.
Sökträning.
Idag har vi kört lite sökträning
uppe på våra marker vid kraftis. Helen hade lite hon ville
träna på sedan gårdagens tävling. När det var
Lorks tur skickade jag honom på medvindssidan först och han
gick ut bra och rörde inte Helen som låg inrullad i en presenning,
han gjorde ett litet uppehåll i skallet när han hörde att
jag var på väg ut.
Men sedan fick jag nästan spel på
Lork. När jag skulle skicka ut honom på motvindssidan gick han
ut ca 10 m sedan vek han av. Jag tog in honom och skickade om honom 4-5
gånger med samma resultat. Vinden var så att han fick inte
figgen i vinden, den kom snett bakifrån.
Till slut gick jag ut själv ca 20 m, vände
mig mot honom och gick in och skickade om honom och då gick han.
Nästa skick på medvindssidan gick
bra, men han är lite för nära och struntar i vattnet nu.
Nästa på motvindssidan blev samma
som första på den sidan. Det kändes nästan som om
han letade föremål, fast jag har inte alls samma tecken vid
skick och det är för tusan skillnad på ”sök” eller
” leta apport”, rätta mig om jag har fel. Jag fick gå ut igen
och skicka om. På nästa skick låg Pirita helt dold och
han skötte sig ganska bra även om han avancerade fram mot figgen
när jag kom.
Vi körde en popupp på problemsidan
för att han skulle få lite mer motivation ut där.
Han är mer ettrig på de figgar som
ligger öppet eller halvdold och vill gärna vara 30 cm från
deras ansikte och det är inte acceptabelt eftersom han är skallhund
och kommer att skrämma livet ur figgarna på en tävling.
De vet ju inte att han är snäll och ”bara” vill ha sin boll.
Vi diskuterade ev att lägga om honom till rulle och se höst och
vintersäsongen som en inträning på detta. Det är snart
sökläger så vi får diskutera det närmare då
tillsammans med lite annat sökfolk.
Ledighet mm.
Jag har kompledigt måndag och tisdag och
det känns skönt. Visserligen skall jag på utbildning på
tisdag så det blir ingen hel ledighet och sedan är det gruppledarmöte
på onsdag, men jag hoppas vi blir färdiga i tid så jag
hinner till skyddsträningen i Bjuv klockan 6 på onsdag.
Vi har en veckas ledighet varje månad eftersom
vi arbetar så långa pass (12½ tim) och jag tycker det
är skönt att ta mån och tisd för då slipper
jag en långvecka i månaden. Långvecka innebär mån,
tis, fre, lör och söndag och efter en sådan vecka är
man ganska trött på måndagen.
Tisdag 4 september 2007
Idag har Lork och jag varit på Securitas
planträning i Landskrona.
Lydnad.
Jag satsade på att träna framåtsändande
och hade bra störning i gruppen av hundförare som ibland figgar
till Lork.
När jag ställt honom före gruppen
och vi precis hade börjat gå, kommer Mats och ställer sig
vid sidan om Rolf. Och gissa vad Lork hade bestämt sig för vad
som skulle komma?
Jo, dubbeln! Det var mycket krångel innan
vi kom fram till ”riktningspeggen” med godis.
Tillbaka gick det ganska bra, för då
hade Lork insett att det inte var det han trodde från början.
Det retar mig att han inte lyssnar när jag säger ”framåt”
utan tar egna initiativ när det absolut inte behövs.
Framåtsändandet är ett ”traggemoment”
och det är bara att gå och gå och tjata det tills man
tror att det sitter. Vi har alltid problem på första sträckan,
så jag får nog gå tillbaka till att Lork ser när
jag sätter ut ”riktningspeggarna”.
Skyddet.
I skyddet började vi med överfall så
att han var lagom taggad till transport i ärm. Han gick ganska bra,
har även lite förutfattade meningar när vi passerade en
grupp och då är det bara att gå och gå igen. Vi
gjorde ett överfall och sedan var det transport igen som gällde.
Vi avslutade med ett modprov med släppandekommendering
på avstånd. Jag var inte riktigt nöjd, det är fortfarande
50-50 om han skall släppa eller inte.
När jag läste igenom vad jag skrivit,
såg det nästan ut som om vi ägnat träningen åt
att bara gå och gå och det är klart att ibland känns
det så. Men bara det gör någon nytta skulle jag kunna
gå en hel dag utan vidare.
Aj, Aj min tumme.
Jag har inflammation i tummen igen. För
några veckor sedan var det likadant och då gick det hål
och jag kunde trycka ut en massa goja. Sedan började tummen anta en
normal färg och storlek så jag var på vippen att ringa
återbud till Reumatologen. Men som tur var gjorde jag inte det för
i torsdags började tummen svullna, bli röd och öm. Idag
ser man liksom en krater
och den är gul, så det är varbildning
igen i tummen.
Jag har lagt ett förband på tummen
för att akta så jag inte slår emot med den för det
gör jä...gt ont då. Och tror ni inte att jag slant när
jag skulle sätta nyckeln i tändningslåset och slog tummen
i ratten. Jag skall inte skriva vad jag uttryckte i ord, men det osade
hett i bilen.
Jag kan inte komma ihåg att jag hade så
mycket strul när jag stelopererade långfingret.
Men detta skall väl bli bra också
antar jag, får väl höra vad doktorn säger på
måndag.
Måndag 3 september 2007
Högertrafik.
Idag är det 40 år sedan det blev högertrafik
i Sverige. Det är lätt att komma ihåg för mig, jag
låg på BB i Ängelholm och hade ju fått Carina. Vi
stod i fönstren och kollade när taxibilar och bussar bytte sida.
Spårträning.
Idag har vi spårat och jag blir inte klok
på detta med bakspår.
Carina hade gått två spår på
ca 600 m/ spår.
1:a spåret.
Oftast om vi lägger två spår
går Lork rätt åtminstone på att av dem, men inte
idag.
Ack nej, med bestämda steg knatade han iväg
åt fel håll. Jag skickade om honom och naturligtvis gick han
på rätt håll och antagligen blev han så nöjd
med det och lade i en högre växel så jag knappt kunde hänga
med i spåret. Han har ett jättedriv och ibland när det
går nerför en brant backe får jag lägga honom och
ta mig ner själv för att jag skall slippa bryta ögonhåren.
Ibland vänder han sig om och tittar och man kan nästan läsa
i hans ögon: ”Jäklar, nu hänger inte käringen med igen.”
Men det är skönt att ha denna motivationen och drivet i spåret
när det går uppför eller om det är lite krångligt
i spåret. Han skulle aldrig lägga av om han fick problem, utan
han jobbar tills han löst problemet. Och det känns bra. Spåret
gick bra, men han missade en pinne som han kom fel sida om i vinden. Det
är sällan han missar någon pinne så jag bryr mig
inte så mycket för det. Hans lilla matlåda brukar Carina
gömma i lite ris eller under mossa och han tycker det är så
spännande innan jag har fått av locket så han kan glufsa
i sig innehållet. Sedan får han sin boll och om inte Carina
tar den och kastar den går han precis framför henne och stoppar
henne tills hon tar bollen och kastar iväg den.
2:a spåret.
Som sagt gick han på fel håll denna
gången också. Jag stod kvar och efter ½ minut kom han
tillbaka i spåret och fortsatte då på rätt håll.
Jag tog bara upp linan och hängde på. Även detta spår
gick bra, inga konstigheter och alla apporter med tillbaka. Bra vinklar
och tätt med vinklar så han måste hela tiden vara noggrann
för han vet inte vad som händer i spåret.
Om han kommer för långt fram i en
vinkel är han så noga när han skall nosa in spåret
igen. Han arbetar lugnt och metodiskt tills han hittar spåret. När
vi lägger en apport i en vinkel och vi har lekt färdigt (läs
Lork tuggat sönder apporten) med pinnen, vänder han på
sig och sätter sig med nosen åt det hållet som spåret
går på. Så jag ser på Lork redan innan vi
går iväg att här vinklar spåret. Jag sätter
honom alltid ned innan vi börjar spåra efter en apport annars
är han iväg innan jag har kommit på benen. Man är
ju inte precis den vigaste här på jorden.
Vi har en speciell signal så jag behöver
aldrig säga ”spår” till honom när vi skall fortsätta.
Upplet.
Idag gjorde vi bara en korridor och la ut 3 föremål
på rad. Jag skulle se om han plockade det närmsta föremålet
först. Det hade han säkert gjort om jag hade skickat honom rätt
vindmässigt. Men förvirrad som man är ibland skickade jag
honom så när han kom ner i vänster hörna gick han
direkt bort till högra hörnan och tog ett föremål.
När han sedan var på väg in registrerade han de andra två
föremålen, men han försökte inte stanna eller byta.
När jag skickade honom igen tog han det första först och
sedan det andra. Så hade matte varit lite mer skärpt hade korridoren
nog fått den effekt jag ville ha.
Upplägg inför nästa spårning.
När vi satt och fikade dividerade vi lite
om hur vi skall lägga upp nästa träning.
Vi kom överens om att köra direktpåsläpp
några gånger framåt och sedan tjecka av och se om det
har hjälpt. Innan jag tävlade lägre spår, körde
jag bara direktpåsläpp de sista månaderna och han gick
på rätt håll. Visserligen har jag inte haft bakspår
på någon tävling, men eftersom det händer på
träning är det kanske bra att tänka till lite hur man skall
träna.
När vi hade fikat färdigt gick vi en
liten runda i skogen så Lork och Lina fick springa och leka tillsammans
innan vi avslutade för dagen.
Söndag 2 september 2007
Jaha, så har man cyklat dressin för
första gången och det var riktigt roligt. Vi hade enorm tur
med vädret, i fredags var det regnigt och idag regnar det, men igår
sken solen på Carinas 40 årsdag. Vi samlades hos Carina och
Lasse och vi skulle cykla kl 13.00. Banan går mellan Klippan och
Ljungbyhed och är 6.5 km enkel tur.
Först gick ”dressinchefen” igenom lite säkerhetsföreskrifter
och sedan fick vi lyfta upp dressinerna på spåret. De är
ganska tunga och alla är lika höga, så jag var lite betänksam
om jag skulle nå ner till tramporna, men det gick bra. Jag skulle
cykla första biten och mitt barnbarn Emelie (det äldsta och bästa
barnbarnet som hon kallar sig) skulle åka på bänken.
Det var lite trögt att komma igång
men sedan gick det bra så länge det var plant, men tvi attan
vad tungt det blev i uppförsbackarna. Vi bytte efter ett tag och ta
mig tusan om inte det blev nerförsbacke när Emelie skulle cykla.
Lasse (Carinas man) och jag räknade ut vilka sträckor vi skulle
cykla på vägen tillbaka för att Carina och Emelie också
skulle få känna på hur tungt det är uppför backarna.
Vid korsande vägar fick man hoppa av och leda cykeln över och
även vid en växel var det bästa att hoppa av annars var
det risk att dressinen hoppade av spåret.
När vi var framme i Ljungbyhed vände
vi dressinerna och cyklade tillbaka en bit och där fanns bord och
Järnvägsveteranernas kiosk och där fikade vi och satt och
pratade lite, berättade historier mm. Man kommer upp i ganska höga
hastigheter och när spåren lutade kändes som om man skulle
åka av banan.
Det var en jättetrevlig eftermiddag och
sedan fortsatte vi hemma hos Carina och Lasse. Man kan väl säga
att även om jag hade varit ledig i dag hade jag inte satt mig på
en cykel, om ni förstår vad jag menar.
Dagbok 2007 september
Dagbok 2007 december-november
-
oktober
- september - augusti
- juli
Till Startsida
UPP
