Dagbok 2007 december-november
-
oktober
- september - augusti
- juli
Till Startsida
Onsdag 31 oktober 2007
Dags för träning efter 1½
veckas vila.
Idag var det slut på Lorks semester. Spår
och upplet stod på programmet. Vi var uppe i Stavershult och Carina
gick ett fullt elitklass tävlingsspår, men det var ändå
ett träningsspår så Lork fick massakrera sina apporter
hur mycket han ville. Underlaget skiftade mycket, över stengärde
mm, precis som vanligt när Carina lägger spår.
Märkt ut var apporterna låg.
Vi hade märkt ut var apporterna låg
eftersom han har missat på ett par spår. Men inte denna gången,
han följde spåret perfekt tog alla apporter, snusdosor och till
sist matburken. Men hu, vad han drog! Första delen gick ner för
en brant backe och jag fick lägga honom ibland, annars hade jag brutit
ögonhåren på väg ner.
Bra med motivation i spåret.
Det går inte att förneka att han har
en enorm motivation i spåret och jag tycker det är bra. Han
har något att ta till om det skulle bli motigt och om han skulle
få problem på ett spår.
Det finns ingenting att säga om spåret
mer än KANONFIN spårning.
Tanks eller gasell?
Jag däremot var helt slut eftersom backarna
håller på att ta kål på en. Fast som jag sa till
Carina; man kastar sig över stengärden som en gasell!!??
Upplet. Fyra skick, fyra föremål!
Jag brukar alltid gå med honom längs
baslinjen innan jag bestämmer var jag skall skicka. Han hade vind
på ett av föremålen som låg nära. När
jag skickade honom, gick han snett höger och tog det föremålet
direkt, skickade ut honom längs sidolinjen igen och han gick rakt
ut och tog nästa längst ut till vänster. Och de andra två
föremålen gick lika smärtfritt.
En tråkig måndag.
Veckan började inte så bra. Carina
var tvungen att hastigt låta Lina somna in eftersom hon hade en stor
tumör i magsäcken. Den tryckte på mjälten mm så
hon kunde inte äta och dricka.
Det är jättesynd om Carina eftersom
det var andra hunden på knappt tre månader hon fick ta bort.
Men hon kan trösta sig med att Lina fick tre fina år tillsammans
med henne och Nemo. Lina har inte haft en trevlig uppväxt och var
sju år när Carina tog hand om henne. Lina fick låååååånga
skogspromenader varje dag och kunde springa fritt på tomten istället
för att vara bunden vid ett element, ensam hela dagarna.
Väntar på valp.
Carina väntar på att hon skall få
en valp och under tiden har hon lånat en hund av en klubbkompis som
är 8½ år. Ja, det är alltså hunden som är
8½ år. Oki har fått en ”lillebror” (valp) så han
skall ha lite semester från den lille marodören. Oki kommer
säkert att tycka är skönt att strosa kring i skogarna med
Carina.
Torsdag 25 oktober 2007
Sega dagar.
Det har varit några ganska sega dagar efter
operationen i måndags. Jag har faktiskt inte hämtat mig riktigt
ännu.
Lokalbedövning eller narkos.
Meningen var att jag skulle ha en underarmsbedövning,
men den gick inte riktigt som man hade tänkt sig. Förmodligen
höll inte blodtryckmanchetten tätt, utan när narkosläkaren
sprutade in bedövningen kände jag hur det började sticka
i tungan och jag hörde deras röster långt, långt
borta. Han fick bryta med en gång och sedan var det bara att ge narkos.
Egentligen ville jag inte ha det eftersom jag förra gången blev
så sjuk hemma dagen efter. Men det var inte mycket att välja
på.
Ville inte vakna.
När operationen var klar kunde jag inte
vakna upp som jag skulle och jag mådde fruktansvärt illa. När
klockan var sju på kvällen och jag inte hade vaknat upp ordentligt
bestämdes att jag inte fick åka hem utan skulle ligga kvar under
bevakning tills tisdag morgon, för att se om narkosen släppte.
Jag kom upp på en sal och det var faktiskt ganska skönt att
få stanna kvar när jag tänker på det såhär
i efterhand.
När klockan var framemot elva på kvällen
började jag vakna till, illamåendet började släppa
och jag fick en kopp kaffe och en halv fralla.
Själva operationen hade lyckats, ståltråden
och båda stiften hade läkaren plockat ut, så nu får
vi se om det hjälper så jag blir av med den ständiga inflammationen.
Läkningen i leden såg bra ut, men
jag måste vara försiktig så att jag inte bryter upp leden.
Trevlig rumskompis.
Vi var två på salen och min rumskompis
var en pratglad dam. Jag var väl inte så talför först
men det lättade framemot natten och eftersom vi hade ont båda
två låg vi och pratade. Det visade sig att hon bodde granne
med en väktare som arbetar på Securitas i Helsingborg.
Ingen hundträning denna veckan.
Jag har insett att det inte blir någon
hundträning denna veckan, utan det får vänta till nästa
vecka. Lite synd eftersom vi missar sökträningen på lördag.
Men hade jag inte varit sjukskriven, hade jag jobbat och missat den ändå.
Det är skönt att Lork anpassar sig så bra och inte stressar
upp sig för att vi inte kan träna, utan bara gå korta rundor
eftersom jag inte orkar mer. Jag är sjukskriven t o m 14 november
och jag kan inte tänka att det skall behöva bli längre.
Skyddstävling i Bjuv på söndag.
Jag skall i alla fall åka till Bjuv på
söndag för att titta på skyddstävlingen. Två
lägerkompisar kommer att tävla och även en från vår
träningsgrupp deltar.
Lördag 20 oktober 2007
Sökträning i Klåveröd.
Kl 09.00 var det samling i Klåveröd
för sökträning. På första skicket när jag
körde handens betydelse och höll i Lorks halsband för att
han inte skulle tjuva, taggade det honom och han förde han ett hiskeligt
oväsen. Jag ändrade vid andra skicket. Nu fick han sitta vid
min sida och när han försökte sticka kallade jag tillbaka
honom. Det är lättare att få honom att förstå
vad jag menar med att visa med handen när han inte skäller och
vill i väg. Han koncentrerade sig mycket bättre.
Det märks att han tycker att det är
roligt med söket. Ibland kommer skallet precis när han kommit
fram någon meter från figgen, men det bryts eftersom han får
sina snusdosor och tycker det är mysigt att vara hos figgen.
Lydnadsträning.
Efter söket bar det iväg till Bjuvs
BK för att träna lydnad. En gång i månaden har Helen
lagt in lydnad efter sökpasset. Jag valde att träna på
fritt följ, ínkallning med ställande och läggande,
framåtsändande och kryp.
Tävlingssituation.
Jag fick fram hans beteende när det är
tävling eftersom vi började med platsliggning och stegen. Han
hoppar aldrig över några brädor på stegen på
träning, men det gör han på tävling och även
i dag. Jag fick chansen att tala om för honom att så gör
man inte. Jag satte honom i bilen och gjorde sedan precis som på
en tävling när jag skulle gå ut. Vi arrangerade med domare
och tävlingsledare och det märktes på Lork att han tog
det som tävling. På fria följet hade han intresset riktat
på vallen mot gruvan eftersom det lekte barn däruppe. Återigen
fick jag möjlighet att tala ”allvar” med honom.
”Finskan” gjorde han galant, stannade snabbt
och lade sig lika snabbt och hade ingen temponedgång.
Framåtsändandet var inte någon
hit, han drog iväg i ganska snabb trav, men jag fick en hel del tips
av Helen och Pirita som jag skall använda mig av under vinterhalvåret.
Krypet har jag kört alldeles för mycket
själv och har inte sett att han kanske inte alltid är nere med
armbågarna utan han har fått belöning för felaktigt
utförande.
Ett ridhus för lydnad och ett för
skydd.
Vi skall eventuellt hyra ett ridhus några
timmar en gång i veckan för att träna lydnad i under vintern.
Redan innan hyr vi ridhuset i Kågeröd två timmar varje
torsdag, så jag hoppas att det inte blir lydnaden på torsdagar
också. Då får man försöka fördela sina
gracer mellan dessa ställe.
Nu närmar sig operationen.
På måndag är det dags att se
om läkaren kan plocka ut ståltråden och stiften i tummen
som gör att jag har konstant inflammation med varbildning. Jag skall
lämna Lork ute hos Reinhold Skov (Nilskogens Kennel) eftersom jag
inte vet om jag får komma hem samma dag. Meningen var att jag skulle
få lokalbedövning som sätts i armhålan, men det verkar
som om det blir narkos. Jag är inte så glad åt det eftersom
jag blev så sjuk dagen efter förra operationen i mars. Jag hoppas
verkligen att de får tag i stiften så jag slipper dessa inflammationer.
Torsdag 18 oktober 2007
Skyddsträning.
Jag körde till Kågeröd direkt
från jobbet för att träna lite skydd. Vi var inte så
många och det var tur det för vi hade bara en figge.
Jag filade på transport i munkorg med överfall.
Lork gick bra transport i munkorgen och satte överfallet riktigt bra.
Jag fortsatte med fasttagande och han gick i så hårt att Peter
höll på att dratta omkull. Men bevakningen efter var inte så
bra. Jag tycker att han är dåligt fokuserad på figgen.
Visst, han är på hugget om figgen skulle flytta sig, men det
ser så slarvigt ut när han inte är fokuserad.
Vi fortsatte med bevakning och förflyttning
i munkorg och hujedamej vad han var taggad. Han satte ett par riktigt kraftiga
och välriktade stötar, men det är inte lätt att få
honom att backa ut. Men vi kämpar vidare, Lork framåt och jag
bakåt!!???
I ärmen körde jag också bevakning
med förflyttningar och han var lite seg i passivitetssläppandet
på första, men sedan vi hade haft ett allvarligt samtal, släppte
han bättre på de följande förflyttningarna.
Jag dristade mig till att testa ett modprov.
Lork har ju inte släppt på flera månader. Men tro det
eller ej; HAN SLÄPPTE på mitt kommando. Jag glömde nästan
bort att hämta honom, jag bara stod och beundrade hans släppande.
Det var inte helt felfritt, han kunde inte låta bli att putta på
ärmen med lilla nosen.
Jag kör över Stenestad och åsen
och det är ganska tröttsam väg eftersom man får vara
på allerten hela tiden. Det rör sig mycket vilt där och
speciellt på kvällar och nätter.
Måndag 15 oktober 2007
Spårträning.
Efter helgens arbete kastade vi oss in i spårträning
i dag. Vi hade först bestämt på ett ställe nära
Lärkeröd där vi bara varit en gång, men så hade
Carina hittat ett helt nytt ställe bara en liten bit därifrån.
Kanonfint med skog på ena sidan och blandat skog och kalhygge på
andra sidan vägen.
Spår 1.
Det var ett spår med verkligen omväxlande
underlag. Påsläppet var i granskog, sedan gick det vidare ut
på ett litet kalhygge och här missade Lork en pinne och det
var andra pinnen liksom förra träningstillfället. Spåret
gick sedan in i en lövskog, vidare in i granskog igen. På ett
ställe vinklade han några meter för tidigt, men kom snart
underfund med att här gick inget spår och då gick han
tillbaka ner där vi kom ifrån, fångade upp spåret
igen och kom rakt på en pinne. Jag har nämnt det förut,
men han är så noga när han nosar in spåret och sedan
känner jag när han har spåret, för då sätter
han rejäl fart och det gäller att hålla sig på benen.
Över asfaltsvägen.
När vi kom ut till asfaltsvägen letade
han först till höger och sedan till vänster för att
kolla så inte spåret gick i väggropen. Han fortsatte över
vägen så det var bara att hänga med för jag vet inte
var spåret går. Efter 50 m gick spåret över vägen
igen och in i skogen ca 100m och sedan över vägen igen. Han spårade
jättebra även på asfalten. En pinne borta, en skogspinne,
resten med tillbaka.
Spår 2.
Spåret började i öppen skog och
gick sedan ut på ett stort kalhygge. När Carina skulle gå
ut spåret kom hon på att hon glömt påsen med grishjärta.
Hon hade gått ungefär 30 m, hon vek av och gick ut på
vägen och hämtade påsen och gick tillbaka ungefär
i samma spår. Lork klarade det utan problem, han följde Carinas
första spår och även detta spåret gick bra, spårmässigt
sett.
Missar pinnar.
Han gick över 2 pinnar, båda två
var skogspinnar. Vi lägger ett par vanliga spårpinnar och ett
par skogspinnar på varje spår. Han brukar vara ganska säker
på att ta pinnarna, men har missat på ett par spår nu
så vi får väl märka ut var pinnarna ligger och se
vad som händer. Jag tycker inte det finns någon ide att kalla
tillbaka honom eller hålla in honom om han går över en
pinne, jag vill bara se vad som sker: går han rakt över pinnen
utan att notera den eller kommer han vid fel sida spåret? Tittar
jag på de tre sista spåren har han missat andra pinnen på
alla tre.
Ja, ja det kan inte gå felfritt alltid,
då hade man inte haft något att träna på, eller
hur?
En promenad i skogen och besök på
Spargrisen.
Vi körde inget upplet, utan gick en runda
med Lina och Lork i det fina vädret. Det var precis som om det var
en dag i april. Och sedan åkte vi till Spargrisen i Örkelljunga
för att sprätta runt lite ibland alla grejor de har. Som vanligt
blev det några saker man behöver och några som man egentligen
inte behöver.
Torsdag 11 oktober 2007
Planträning i Landskrona och skyddsträning
i Kågeröds ridhus.
Idag var det dags att köra ner till Landskrona
och Securitas planträning. Jag hade bestämt att jag skulle ägna
denna träning åt lite lydnad istället för skydd. Vi
började med platsliggning med skott, det är obligatoriskt på
varje träning och det är bra att det finns med. Man kan välja
om man vill gå och gömma sig eller vara synlig, jag brukar skifta
lite då och då.
Framåtsändande.
Vi malde framåtsändandet fram och
tillbaka, från gruppen och till gruppen. Jag använder riktningspinnar
och jag tror att jag har varit optimist och tagit bort dem för tidigt.
Idag var Lork med när jag satte ut pinnarna och lade godis och sedan
körde jag från gruppen säkert 20 ggr på varje håll
och så fort han ökade farten lade jag honom och det verkar fungera.
Sedan körde jag fram till gruppen ett par ggr för att sedan köra
från gruppen x-antal ggr igen. Det är inga större problem
att få Lork att galoppera fram till gruppen och han saktar oftast
in några meter innan gruppen, men sen är det svårare att
få honom att bibehålla ett lagom trav och inte öka farten.
Störning idag igen.
När jag skulle skicka från start kom
Lotte och la ut ett spår till sin valp 5 meter från där
Lork skulle gå. Jag fick ta in honom, tala om för honom att
nu skärper du dig och så skickade jag om och då gick det
bra. Visst var han intresserad av vad Lotte gjorde men han gick rakt. Lork
behöver ha sådana störningar för att fungera på
tävling.
Jag inser att jag skulle börjat med störningar
för 5 år sedan, men det är lätt att vara efterklok.
Apportering.
Jag tränade även tungapporten och metallen.
Jag gick ut och lade apporten, satte honom med ryggen mot den, kommenderade
honom ”sitt” och gick ut ca 20 m. Kommenderade ”apport” och han vände
snabbt, tog apporten och galopperade tillbaka till mig med apporten. Han
brukar vara ganska seg in med den. Sedan gick jag ut och lade apporten
och precis när jag sa ”apport” låtsades jag springa fatt honom
för att sno den. När han hade tagit den var han så inne
i farten att han fortsatte att galoppera in med apporten. Jag skiftade
med att avbryta och att springa ända fram till apporten för att
försöka sno den. Samma sak gjorde jag med metallapporten, fast
jag kastade ut den, och jag fick upp farten ganska bra.
Skyddsträning.
Vi delar ridhuset i Kågeröd tillsammans
med en grupp från Svalöv. Både för hund och figurant
är skaderisken stor på en appellplan som är lerig och ikväll
regnade det och blåste och det var skönt att kunna vara inne.
Visst känner man att man har halva underlaget i näsan och ögonen,
men det är det värt. Lite tradigt bara att vi har tid mellan
kl 20-22 och det blir sent innan jag är hemma och kommit i säng.
Jag stiger upp vid halv fem, så det blir inte många timmars
sömn. Men vad gör man inte för sin hund?
Transporter i munkorg.
Jag började med transporter i munkorg och
under Piritas hökögon fick jag mina påpekande och tillsägelser.
Det är bra tycker jag, för jag har ingen nytta av att någon
står och tittar och säger: ”det ser väl bra ut”! När
han gick riktigt bra gjorde Peter ett överfall och han stötte
bra. Sedan var det transporter igen och fy vad det är tungt att gå
i ridhusets underlag.
Förflyttningar.
Jag försöker på träning
att få honom att backa ut efter stöten, men han är ungefär
lika envis som jag så det känns som om vi har en kamp om var
han skall vara. Problemet är att om han sitter eller står för
nära figgen blir andra och tredje stöten lite tama. Jag inbillar
mig att om jag är konsekvent på träning kommer han kanske
ihåg att backa ut någon gång på någon tävling.
Man skall vara optimist, eller hur?
Jag har bestämt att min nästa hund
skall först och främst lära sig positionen framför
figgen och att det roliga händer när man är i rätt
position.
Ärmarbete.
Först körde vi förflyttningar
och jag hade honom i koppel för att kunna påverka honom att
släppa. De tre första släppanden gick bra, men sen for hin
håle i honom och han skulle inte släppa. Jag talade om för
honom att det är jag som bestämmer om han skall släppa ärmen.
Vi körde några förflyttningar till och då svarade
han bra på kongen.
Ärmtransporter.
Tranporterna i ärm gick inte lika bra som
i munkorg. Han vill gärna köpa lite mark och ligga 30cm för
långt fram. Han pendlar inte, men 30 cm kan till slut bli så
att halva hunden ligger för långt fram. Jag körde mycket
–en meter- tre meter- en meter, därför att när vi går
upp på en meter går han bara och väntar på överfallet.
Sändande för bevakning.
Peter fick gå in och ställa sig i
hörnan av sargen och det hindrade Lork från att gå runt
figgen som han annars gör. Så fort han backar ut får han
kongen av figgen.
Jobb hela helgen.
Som vanligt är det jobb fredag - söndag.
Jag gör 39 timmar på tre dagar, så man är lite urlakad
när det är måndag.
Onsdag 10 oktober 2007
Spårträning.
Oj, vad jag var nöjd med Lork idag på
spårträningen. Han gjorde ett så bra 1:a spår, så
jag fick nästan tårar i ögonen. Som vanligt gick Carina
ut två spår på ca 800m/spår, ett var i skogen och
ett på stubb som var ca 30 cm hög.
Första spåret.
Första gick i skogen och med direktpåsläpp.
Denna gången visade jag honom tydligt med handen spårets början
och han kutade iväg direkt. Tog första pinnen, massakrerade den,
och så gick vi vidare. Efter spetsvinklar, vanliga vinklar och diverse
hit och dit fick vi plötsligt syn på –ja gissa vad jo,
naturligtvis svampplockare. Tre personer och en hund.
Upptrampat spår i vårt spår.
De hade trampat runt i hans spår och vinklar,
men jag tog det som en ”Lork” och tänkte att det var bra störningsträning.
Lork stannade upp och kollade vad det var som var ute i hans spårskog
och jag lät honom titta färdigt, sedan fortsatte han själv
och då var vi ca 10 m från sällskapet. Spåret vinklade
när vi var 5 m från dem, men Lork brydde sig inte om hunden
eller folket. Efter nästa vinkel gick spåret rakt upp mot dem.
Spåret betydde mer än störningen.
Lork spårade rakt förbi dem på
ett par meters håll och brydde sig överhuvudtaget inte om att
de fanns där. Han tvekade inte ett dugg på var spåret
gick och var helt oberörd över att de klampade runt omkring oss
för att leta svamp. Det måste ha varit ganska mycket vittring
även om tidsskillnaden på Carinas och deras spår skiljde.
Jag tycker Lork var jätteduktig och förlät honom för
att han gick över den andra pinnen i början av spåret.
Annars hade han resten med sig tillbaka. Han är för go när
han hittar sin matburk på slutet, det kan inte gå fort nog
innan jag tagit av locket så han kan äta upp maten.
Störningar är guld värda.
Både Carina och jag tycker att en sådan
träning med oförmodade störningar är guld värda.
Man vet aldrig vad man kan råka ut för på en tävling.
Bara Lork får titta färdigt på det som rör sig i
spåret, brukar han sedan strunta i det, för spåret betyder
så mycket för honom.
Andra spåret.
Detta spåret fick ute på ett stubbfält
med hög stubb så Carina tyckte nästan synd om honom för
hon sa att det gjorde ont på hennes ben när hon gick ut spåret.
Men det som inte dödar det härdar, eller?
Fick slagsida.
När jag skulle hålla i selen och gå
fram mot spåret var Lork så laddad att jag knappt kunde hålla
honom. Jag kände hur benen bara gick fortare och fortare och pladask
låg jag där, på helt plan mark och Carina skrattade så
hon kiknade. Lork vände sig om och tittade: jaha nu har matte trillat
igen. Det är nämligen inget ovanligt när vi spårar,
så han är van vid det, väntar tills jag kommit på
benen igen och sedan fortsätter han. Det är skönt att ha
en hund som inte tappar motivationen för att han får vänta
en stund i spåret. Jag har i och för sig lärt honom att
han ibland får lägga sig ner när jag skall klättra
över ett stengärde eller dylikt.
I början av spåret såg jag hur
Lork nästan blundade när han hade näsan nere på marken
för stubben irriterade honom och den var ganska hård. Carina
hade gjort en ögla och där var han inte riktigt med, valde utgången
istället. Men annars jobbade han jättefint och tog sina vinklar,
spetsvinklar och alla apporter, snusdosa och matburk
Upplet.
Vi körde uppletet i skogen och de tre första
föremålen tog han snabbt, men sedan var det nästan omöjligt
att få ut honom i höger hörna. Jag skickade om ett antal
gånger och det som är bra med Lork är att han går
inte ner sig trots många skick. Carina gick ut och lyfte på
föremålet, men när jag skickade honom drog han vänster
igen. Jag kallade in honom och skickade om och då gick han rakt ut
och tog föremålet. Så då var friden återställd.
Även här var det störning för Lina, som var med vid
vallningen, kissade i rutan. Även detta kan man råka ut för
på en tävling. Så detta var en störningens dag med
bra resultat.
Tisdag 9 oktober 2007
Utan bil, inget kul.
Jaha, idag sitter man här utan bil. Det
är inte klokt vad man känner sig instängd utan sin bil.
Bromsarna gjorde sig hörda i lördags, när jag skulle köra
hem från skogen. Och värre blev det under helgen. Det är
bromsklossarna som behöver bytas och jag vill ju inte köra någon
längre tid såhär eftersom skivorna kan bli förstörda.
Jag har alltid lämnat min bil på Bilservice i Billesholm där
jag köpte den, men tyvärr skall de lägga ner så det
gäller att hitta en annan lika bra verkstad med lika bra service.
Så nu har jag lämnat den på en liten verkstad på
gångväg från där jag bor.
I och för sig är det bra att ha en
sådan här dag när man måste ta itu med sysslorna
hemma som
ofta blir lite eftersatta pga hundträning
och naturligtvis jobbet.
Ladda snusdosor med leverpastej.
Jag hade tänkt ladda lite snusdosor och
lägga i frysen så de finns klara till nästa sökträning.
Annars står man där på morgonen innan man skall iväg
och kladdar med detta.
Ingen skyddstävling i Bjuv.
Det blir ingen skyddstävling för Lork
och mig i Bjuv den 28 oktober pga att vi jobbar den helgen. Det är
inte helt lätt att byta bort pass eftersom vi bara har en avlösare
och hon är även på andra objekt. Och semester kan man bara
glömma. Så är den krassa verkligheten.
Lördag 6 oktober 2007
Sökträning i Klåveröd
.
Vi har kommit fram till att vi skall lägga
över honom på rulle i vanliga söket. Jag tror att han skiljer
på detta och avsöket i skyddet där munkorgen är en
signal. Vi tänker i alla fall försöka.
Så nu vet ni varför jag laddade en
hel del snusdosor med leverpastej i går när vi kom hem från
spåret. Tanken var att ha lite i varje dosa och att han kunde få
slicka i sig ur två dosor medan jag var på väg ut till
”B” för att ta emot honom.
Handens betydelse.
Vi började idag med att lära honom
handens betydelse, vilket innebär att om figgen ligger lite till vänster
så placerar jag Lork lite snett höger, riktar med handen och
för den sedan till vänster och där får han en pop-upp.
Nu låg första figgen i motvind och det gick inte att få
honom att släppa var figgen låg.
Andra skicket, som var i medvind, där gick
det lite bättre att visa med handens betydelse, men han är ganska
envis med att titta rakt ut.
På det tredje skicket hade Helen arrangerat
det så att det låg två figgar ute med ca 25 meters mellanrum.
Jag placerade Lork på stigen mittemellan figgarna. Först en
pop-upp på figgen till vänster, jag förde handen till höger
och försökte rikta honom dit. Där fick han en pop-upp av
den högra figgen och sedan riktade jag honom med hjälp av handen
till vänstra figgen igen och då kom det en pop-upp igen och
sedan skickade jag honom på den vänstra figgen. Nästa skick
på medvindssidan skickade jag vanligt och denna gången var
han duktig att komma till mig utan att jag behövde kalla tillbaka
honom från figgen. Jag berömmer honom lite tyst när han
äter så att han vet att jag är där.
Sista skicket på motvindssidan gjorde vi
likadant som på andra och denna gången gick det bättre
med att rikta honom. Vi skall fortsätta med detta ett par skick varje
träning.
Smaskens ute hos figgarna.
Det verkar som om han tycker att det är
mysigt att vara ute hos figgen och slicka i sig
leverpastej ur snusdosorna och bli klappad och
kliad. Lork är en social kille som gillar att bli ompysslad. När
han är klar kan inte figgen bli passiv utan måste röra
lite på sig eller klappa och prata med honom annars går han
över i bevakning och börjar skälla. Snusdosan måste
också vara framme när han kommer in till figgen annars tar han
upp bevakningen meddetsamma och börjar skälla.
Men det har vi lärt oss nu och eftersom
det är helt nytt för Lork tyckte jag att det gick bra. Det skall
bli roligt att se hur det går i vidareutvecklingen och hur lång
tid det tar att få över honom på rulle.
Jag kommer att köra ibland i munkorg också
och se hur han sorterar detta, men då kör jag alla skicken den
träningen med munkorg på, så att han inte blir helt förvirrad.
I morse när Lork fick mat fick han bara
ca en tredjedel av sin vanliga ranson eftersom han skulle få en hel
del leverpastej i söket. Han tittade i skålen och tittade på
mig och undrade säkert om restaurangen har infört matransonering.
Lorks Sebastian.
Efter sista skicket hade jag tänkt att han
skall få sin Sebastian. Sebastian är ett stort mysdjur som liknar
hummern i Den lilla sjöjungfrun. Lork älskar mjuka djur och han
vet vilket Sebastian är om jag säger till honom att hämta
honom. Han har även en groda som han hämtar om jag säger
hämta ”grådan”. Han brukar få ett nytt djur i julklapp
varje år eftersom de far ganska illa när de åker ut och
in från trädgården. Han fick en anka i fjor som sa ”Kvack-kvack-kvack”
varje gång han bet om den. Som tur är har ljudet ”tagit slut”
för det var ganska enerverande när han kom och lade den i soffan
precis intill örat. För att inte tala om vad dessa djur luktar
efter ett litet tag, inte är det parfym precis.
Fredag 5 oktober 2007
Idag är ingen vanlig dag, idag är Lorkens
födelsedag. Hurra Hurra Hurra!!
Lorken har blivit en äldre gentleman, han
fyller 8 år idag. Det är inte klokt vad tiden går.
Vi firade hans födelsedag genom att åka
till Lärkeröd och spåra med Carina.
I Lärkeröd är det perfekt att
vara om man vill ha både skog och fält. Vädret var helt
underbart, solen sken och det var så varmt att vi fick sätta
oss i skuggan efter en stund när vi fikade.
Jag tror att Lork gillade sin födelsedag.
1:a spåret.
Carina lade det första spåret i skogen
och även denna gången hade vi störning av att en kille
kom med tre lösa hundar och gick över spåret. Men Lork
klarade det jättebra, det var bara på ett ställe han snurrade
lite, men han är väldigt noggrann när han nosar in spåret
och jag känner direkt i linan när han är på ”rätt
spår”. På ett ställe gick spåret på skrådden
och där stupade det rakt ner mot bäcken. Som tur är kan
jag lägga eller säga vänta till Lork, medan jag tar mig
fram på ett säkert sätt utan att rulla ner och landa i
bäcken. För visso hade det nog sett roligt ut, men med tanke
på att man inte är någon älva nuförtiden, hade
jag väl landat med ett brak.
Spetsvinkeln utarbetade han jättebra och
även resterande vinklar.
Födelsedagspaket från Lina.
När vi kom nästan till slutet for han
runt ett träd och jag trodde att det var något skräp som
låg i skogen. Men det var ett paket med guldpapper om och ett kort
som låg där. Jag var tvungen att öppna paketet annars blir
Lork så ”hied”= otålig. I paketet låg ett mumsigt märgben.
Lork var duktig och spårade vidare när jag lade ner benet i
magväskan. Alla pinnar, snusdosor och matburken i slutet hade vi med
oss tillbaka.
Lork fick sitt födelsedagsben medan vi fikade
före nästa spår.
Spår 2.
Andra spåret låg på fältet
och det var ett tag sedan det var hugget. Gräset var ca 20 cm högt
och man kanske tror att det går att se var spåret går.
Men det finns så många gångar som kaniner och vilt har
sprungit upp så det kan man inte rätta sig efter.
Båda spåren var med direktpåsläpp
och ibland blir Lork lite förvirrad vid påsläppet för
han vill gärna kolla både till höger och vänster om
spåret går där. Kanske jag skall vara lite tydligare att
visa var spåret går för att underlätta det för
honom.
Första vinkeln gick bra, men när han
sedan kom till första spetsvinkeln gjorde han en för stor båge
ut ur den och missade apporten som låg i benet ut från spetsvinkeln.
Jag såg knappt pinnen eftersom gräset var så högt.
Vinklarna gjorde han bra och även resten av spåret. Mot slutet
gick han över en pinne till och det var konstigt eftersom han gick
lite till vänster om spåret pga vinden, och då borde han
fått vittringen av pinnen. Men det är inte så mycket att
lägga energi på varför han gjorde det, eftersom han brukar
ha alla pinnar med sig tillbaka. Visst, man kan notera detta och se om
det händer fler gånger på samma sätt.
Carina hade försökt trampa upp en rektangel
och lägga både pinnar och snusdosa där, men gräset
reser sig efter en liten stund, så det var ganska svårt att
hitta apporterna.
Upplet.
Vi gjorde uppletet ute på ängen i
det höga gräset och han tog sina fyra föremål som
vanligt. Sista föremålet hade han lite bry med eftersom det
hade ramlat ner i det höga gräset. Men Lork ger inte upp utan
kan leta nästan hur länge som helst, eftersom han vet att så
länge jag inte kallar in honom finns det något föremål
kvar att hitta.
Promenad med vovvarna.
Som vanligt gick vi en liten promenad med Lork
och Lina så de fick leka lite och busa i skogen. Lork är mycket
noga var han lägger sin kong när han skall ”skoga” undan lite
trädgrenar, eftersom Lina har tuffat till sig och vågar ta kongen
om han lagt den ifrån sig.
Har hon tagit den är han för snäll
för att försöka ta tillbaka den.
Mums Mums i Stavershult.
När vi var klara åkte vi upp till
Carinas stuga och åt varma mackor med trattkantareller. Woow, så
gott det är. Det finns nästan ingenting som går upp mot
en sådan macka.
När vi kom hem var det dags att fylla ett
antal snusdosor med leverpastej till i morgon.
Varför? Det skall jag berätta i morgon.
Tisdag 2 oktober 2007
Lork hos veterinären.
Idag har vi varit hos veterinären för
att röntga Lorken. Jag har tyckt att han går lite snett med
höger bak, precis som om han inte tar ut steget tillräckligt.
När vi var nere hos polisen och gjorde vår RPS test sa polisen
som testade oss, att han tyckte att jag skulle röntga ryggen eftersom
det ser ut som om han har svårt att sätta sig ner och ofta när
hundar blir gamla och har ont vill de inte släppa.
Rygg och höfter fina.
Ryggen såg jättebra ut, inga bryggor
eller annat ”mojs” och höftkulorna och skålarna såg också
jättebra ut. På höger sida hade han något som liknade
flimmerhår och veterinären tror att det är en irritation
som han kan ha känning av.
Jag har funderat på om det kan vara en
muskel som kanske har blivit "stum", så vi får börja simma
igen som vi gjorde innan en gång i veckan.
Han skall i alla fall inte göra höga
modprov och undvika hopp, så får vi se om det lugnar sig.
Dagbok 2007 december-november
-
oktober
- september - augusti
- juli
Till Startsida
UPP
