Dagbok 2007 december-november
-
oktober
- september - augusti
- juli
Till Startsida
Lördag 29 december 2007
Lördag och sökträning.
Äntligen dags för sökträning
igen. December har varit en träningsfattig månad i både
spår, sök, skydd och lydnad beroende på arbete, läger
och sjukdom.
Markeringsövningar och lösrulleträning.
Vi startade med fem skick där Lork fick
springa ut och markera figgen och få sin snusdosa med leverpastej.
Han börjar bli duktig på att komma ihåg att komma till
mig när han ätit färdigt. Jag ”springer” (haha) ut till
”B” för att ta emot honom och berömmer honom lite försiktigt
så att han hör att jag finns ute nära honom.
Han fick även lite retning ute på
djupet innan jag skickade honom.
Lösrulle, svårt när man är
van att skälla.
Det här med rullen har han inte hajat riktigt
ännu. Visserligen har vi inte tränat det så många
gånger, men det kommer nog at ta lite tid att få in detta i
hans lilla hjärna.
Han tar rullen, men vill gärna stanna kvar
hos figgen och ”prata” lite och tugga som attan på rullen. Jag måste
vara snabb att kalla in honom när han tagit rullen. Det jag tycker
är svårast är att inte vara överdrivet glad när
han tagit rullen utan berömma honom lite lugnt. Jag blir gärna
lite exalterad och det drar även upp Lork. Så jag får
lägga band på mig och göra likadant som när han ätit
sin dosa på markeringsövningarna.
Nu är det jobb som gäller hela nyårshelgen
så det blir lika torrt i strupen som det är i hemmet pga avfuktaren.
Onsdag 26 december 2007
Juldagen = spårträning
Äntligen var det dags för spårträning
igen. Vi har inte spårat sedan den 3 december pga av många
olika omständigheter, kurs, läger och sjukdom. Det är alldeles
för långt uppehåll, men ibland blir det så.
Nu till spåren.
Vi var i skogarna runt Lärkeröd och
har ett ställe där det är jättefint med olika underlag.
Carina gick ut två spår till Lork
som vanligt och med facit i hand efter förra spårningstillfället
(som inte gick så bra) var jag lite spänd på hur det skulle
gå idag.
Direktpåsläpp med rent framför
och det gick jättebra tills han hade tagit första apporten. Apporten
låg i en vinkel och han försökte gena över till spåret
som på tillbakavägen gick ca 15 m bort.
Vi hade ett medarbetarsamtal och sedan gick resten
av spåret jättebra. Bra vinklar, alla apporter och ett jäkla
drag i linan hela spåret.
Innan vi tog Lorks andra spår gick Carina
ut ett spår till Troll, så det fick ligga ca en halvtimme.
Andra spåret.
Jättemånga vinklar som gick som en
dans tills vi kom fram till en spetsvinkel. Jag kan se på Lork när
det är en spetsvinkel och han arbetade ut den bra och gick några
meter på rätt håll. Sedan bröt han och började
han leta runt utan att ta upp spåret igen, ställde sig och tittade
ut mot vägen och såg allmänt förvirrad ut..
Jag fick säga till honom ett par gånger
att leta spår och till slut kom vi iväg igen. Resten av spåret
gick som en dans och på slutet tillsammans med hans matask, låg
ett stort paket från matte. Det var en stor mjuk sköldpadda
som piper och brölar. Suck, stön.
Trollebolle (Carinas valp) börjar
bli en riktigt duktig spårhund och spåret gick jättebra.
Upplet.
Uppletet var inte heller någon hit. Första
föremålet hittade han jättefint, men sedan började
han vika av för tidigt och missade föremål. Jag skickade
ut honom x-antal gånger, sedan gick Carina ut och lyfte föremålet
och då gick han naturligtvis spikrakt ut och tog det.
Jag har aldrig varit så noga med att han
skall gå alldeles rakt ut, men han får inte snedda som han
gjorde idag.
Tankeversamhet?
Det blir till att tänka till inför
nästa träningstillfälle, speciellt vad det gäller uppletet.
Men det skall nog inte bli något problem, att tänka menar jag.
Luften torr hemma.
Pga av avfuktaren i vardagsrummet är luften
så torr inne att jag är rädd för att snart bli mumifierad.
Torsdag 20 december 2007.
En olycka kommer sällan ensam.
I går eftermiddag när jag skulle göra
en raid med dammsugaren (en hel vecka sen sist eftersom jag varit på
läger och sedan legat sjuk) blev jag lite irriterad för att Lork
inte kan stänga munnen när han druckit vatten. Vått på
golvet i köket som jag sedan hade under inneskorna, TRODDE JAG!!!,
när jag sedan gick på parketten i vardagsrummet.
Lork oskyldig.
Men så såg jag att det träckte
upp vatten mellan parkettskarvarna. Jag hade sett några mörka
fläckar innan, men skyllde på att Lork hade glömt stänga
munnen när han druckit.
När jag gick på parketten hördes
ett ”slurp, slurp” hela vägen från ingången till rummet
ut till altandörren. Detta har kommit snabbt och min fundering var
först om det kunde vara något rör som sprungit läck.
Eftersom vi bor i en marklägenhet med hyresrätt
var det bara att ringa bolaget och de lovade skicka en gubbe som skulle
kolla detta. Under tiden jag väntade upptäckte jag att vatten
även träckte upp i en skarv i köket.
Jag kände att jag fick ont i magen igen
när jag tänkte på att tömma bl a vardagsrummet för
alla grejor. Jag har många och jag menar många böcker
i mina bokhyllor, plus allt annat som finns i ett rum. Och jag visste att
det inte räckte med att tömma detta rummet, köket skulle
också tömmas.
En promenad för att rensa i huvudet.
Jag var tvungen att gå ut en runda med
Lork för att få lite lugn i tankeverksamheten och eftersom vi
har en varmvattenberedare misstänkte jag att den kunde vara boven
i dramat eftersom den står i köket mot väggen i vardagsrummet.
När vi kom tillbaka väntade personal
från Kvidingebyggen vid dörren. Han såg lite tveksam ut
när jag förklarade hur det var, men han kom snart underfund med
att det var ganska mycket vatten som gått ut under golven.
Det visade sig att det var säkerhetsventilen
som slutat fungera och släppt ut vatten, lite hela tiden. Vi tror
att det har varit så ca 2-3 veckor och efterhand när betongen
under parketten blir riktigt våt måste vattnet ta vägen
nånstans.
Rörmokaren kom och lagade provisoriskt och
idag kom fler folk från bostadsbolaget för att fuktmäta
och bestämma hur vi skulle göra eftersom det kommer en massa
helger nu.
Jul, jul strålande jul?
TYPISKT att det skall hända precis innan
helgerna.
Jag såg framför mig ett uppbrutet
parkettgolv i vardagsrummet och uppskuren matta i köket.
Det bestämdes att en avfuktare skulle sättas
in och den skall stå och gå tills efter helgerna när vi
skall sätta igång att ta upp golven.
Ibland är det tur att vi jobbar som vi
gör.
FY ATTAN detta kommer inte att bli roligt. Har
vi otur har det gått in i sovrummet och hallen också. Det som
är tur i oturen är att i båda dessa utrymmer ligger det
en matta undertill och troligtvis har vattnet i så fall hamnat mellan
mattorna. Väggen mellan köket och vardagsrummet, bakom beredaren
måste också kollas så vattnet inte har letat sig upp
i den.
Jag jobbar fredag, lördag och söndag,
annandagen, torsdagen, nyårshelgen och hela trettonhelgen, så
jag slipper vara hemma så mycket och se eländet.
Onsdag 19 december 2007
Rapport från lägret i Karlsborg.
Det tog ett par dagar innan jag har kunnat skriva
eftersom jag åkte på magsjuka när jag kommit hem i söndags.
Jag började känna av det under resan hem men som tur var bröt
det inte ut förrän jag kommit hem och in. Jag trodde att det
skulle släppa under natten, men ack nej det var toa och spannen framför.
Det var bara att ringa jobbet halv 5 på morgonen för att tala
om att jag inte kunde jobba. Jag låg hela dagen och förstod
att jag inte kunde arbeta i går, tisdag, heller. Idag känns
det lite bättre, men jag har inte kunnat äta. Det har blivit
te och skorpor till frukost, lunch och middag. Snacka om variation i maten.
Jag känner mig lite matt, racerbajs är något av det värsta
jag vet. Men jag tror att det skall gå att arbeta i helgen.
Nog med skitprat(haha), nu till lägret.
Jag hämtade upp Peter och Mauri (Mauri körde
själv) i Bjuv halv 11 och resan upp gick jättebra. Vi stannade
och åt strax innan Jönköping och var uppe i Karlsborg strax
innan 3.
Samlingen var mellan 17-19.00, men det var skönt
att i lugn och ro bära in grejor och rasta hund.
Presentation av varje ekipage.
Vi fick presentera oss och våra hundar
och sedan delades vi upp i två grupper, med tanke att man skulle
kunna byta grupp på söndagen (vilket inte fungerade för
alla).
Vi var 12 ekipage och två figgar, Skuggan
och Petter.
Efter presentationen var det dags för Berits
goda smörgåstårta och hundtjat.
Kallt, kallt, kallt.
Det var ganska kallt hela lördagen och det
gällde att hålla igång. Men som tur var inget regn eller
snö.
Jag tränade på att Lork skulle behålla
bevakningen i munkorgen både vid civilen och mellan förflyttningarna.
Vi tränade också på att få honom att backa ut och
det gick jättebra med den figuranten jag tränade med.
I ärmen var det svårare som vanligt
att få honom att backa ut.
Julbord
På lördagskvällen hade Berit
fixat julbord och dukat jättemysigt. Mitt på bordet hade hon
placerat Olle (ett stort grishuvud). Två tjejer från restaurangskolan
hjälpte till och de hade bestämt att den som hade julklapp 15
skulle få Olle med sig hem. Det blev Ola som fick Olle.
Sista träningspassen.
Söndagens träning innebar ungefär
samma moment. Vi åt lunch vid 13-tiden och sedan var det dags att
rensa ut och städa rummen.
Lite tråkigt var att alla for iväg
utan att tänka på att Berit behövde hjälp med att
städa undan och bära ner överblivet till hennes bil. Lena
och jag stannade kvar och hjälpte till, trots att vi hade den längsta
vägen hem. Peter och Mauri fick snällt sitta och vänta på
mig.
Hemresan gick bra trots att det var lite mer trafik
än på fredagen och att det började göra ont i min
mage. Nu blir det nog inget läger förrän Tiveden i sommar.
Tisdag 11 december 2007
Planträning på Jyckebo.
Idag tränade Lork och jag både munkorgsarbete
och ärmarbete.
I munkorgen körde vi förflyttningar
och försökte få honom att backa ut och då belönades
han med en ny stöt. I munkorgen går det bättre än
i ärmen.
Vi tränade transport med överfall och
där skötte han sig jäkligt bra och satte en bra stöt.
Sändande för bevakning där var
han riktigt på hugget och gjorde en bra bevakning. Mats gjorde ett
bra jobb som figge. I ärmen körde vi förflyttningar och
släppande. Betydligt värre att få honom att backa ut när
det gäller ärmen. Måste han göra något så
lägger han sig ner framför figgen.
Lite seg i vissa släppande och då
blev det en liten MBL förhandling oss emellan. Vid en förflyttning
gick Mats så snabbt att Lork missade ärmen, men som tur är
tar han inte i det som finns närmast, nämligen Mats rumpa, utan
han jagade ifatt ärmen. Bra med en figge som är så snabb,
det gör att hunden verkligen får vara på hugget. Hittills
har Lork aldrig missat vid en förflyttning, men någon gång
skall vara den första.
Resten av veckan inplanerad.
Jobb onsdag, torsdag och på fredag styr
vi kosan till Karlsborg för skyddsläger fredag- söndag.
Och Berit har lovat att der blir hennes enormt goda smörgåstårta
på fredagskvällen och på lördag kväll är
det julbord. Däremellan skall vi orka träna våra hundar.
Återkommer med rapport från lägret
nästa vecka.
Måndag 10 december 2007
En hel vecka utan hundträning.
Det har varit stiltje på hundträningsfronten
en hel vecka, dels pga möte på jobbet och så var alla
hundförare på en endagars fortutbildning hos polisen i Revinge
i torsdags. Nya Fap:en kräver det, annars får man inte jobba
med hunden efter nyår. Det är alltid trevligt att komma ner
på Revinge Nygård utan att man skall göra sin RPS test.
Det känns likasom lite mer avkopplande när man sitter och pratar
med dem om man slipper tänka på provet.
Och så var det jobb fredag, lördag
och söndag.
Men idag var det tid för lydnadsträning
i ridhuset.
Som vanligt delade vi upp oss i två grupper
med Helen och Pirita som ”lagledare”.
Jag tränade på positioner, stegförflyttning
speciellt till vänster och så naturligtvis krypet.
Eftersom jag tränat lydnaden mest själv
har jag fått att Lork hamnar ur position vid ingångar eftersom
han är van vid att jag vrider mig lite och kollar ner på honom.
Inget är som väntans tider.
Vi försökte vänta ut honom när
han hamnade fel, men skulle vi gjort det hade vi nog stått där
ännu. Han sitter lite snett(ca 10-15 cm) framför mig och där
sitter han och tycker säkert att han är jätteduktig.
Vi gjorde så att jag vände lite, ytterst
lite, på huvudet så att han såg min kind och då
kom han fint in i rätt position. Problemet blir väl hur jag skall
komma ihåg att göra detta utan att bli som ett stort dubbelkommando.
Är matte duktig, då är Lork
duktig.
Stegförflyttningarna till vänster börjar
gå riktigt bra. Bara jag gör rätt så går det
lättare för Lork och han gör också rätt. Och
så tragglar vi på med krypet. Jag säger kryp och står
stilla eller gungar framåt lite med kroppen. De första gångerna
varje träning har han en tendens att vilja krypa fast jag står
stilla, men det börjar också fastna hos honom att det är
inte säkert att han skall krypa framåt varje gång.
Måndag 3 december 2007
Spår och lydnad.
Trots regnet var det spårträning.
För Lork blev det ett enda stort strul. Varför vet jag inte,
men som Carina sa, så är vi ganska bortskämda med att Lorks
spårning är jättebra till 98 % av träningarna.
Första spåret och här var det
gott om jägare.
Det började med att när vi hade gått
ca 300m och skulle ge oss ut på ett kalhygge råkade jag titta
upp mot ett jakttorn och där sitter det en jägare. Faktum är
att det är första gången på alla år som vi
har träffat på dem på dagen på detta stället
när vi spårat.
Jag bröt av spåret med bollen och
knatade fram till tornet och viskande frågade om det var ok om vi
kunde gå på spåret längre fram utan att störa
jakten. En glad dansk jägare tittade ner på oss och sa att det
gick jättebra och att vi störde visst inte. Både jag och
Carina höll på att falla baklänges, för hade det varit
en svensk jägare hade vi med all sannolikhet först fått
en utskällning och sedan hade vi fått lämna spåret.
Lork tog upp spåret längre fram och
det gick friktionsfritt till vi närmade oss nästa skogsområde,
Då såg jag drevkarlar därinne och hörde hundskall!
Spåret gick ca 10 m in i skogen, men jag valde att bryta igen eftersom
drevet gick därinne. Dels ville jag inte sabba för dem och jag
ville definitivt inte utsätta Lorken för risken att bli tagen
för ett djur.
Han hämtade upp spåret igen längre
fram, gick över en grusväg och sedan fick han jätteproblem.
Han tappade bort spåret, letade, gick över det och drog helt
plötsligt år fel håll.
Till slut hittade han slutet och sin matburk.
Trots att han inte kunde gå hela spåret hade han alla pinnarna
med sig tillbaka men hade missat sin snusdosa.
Andra spåret en fullständig katastrof.
Det började bra, men efter ca 400 m började
strulet. Visserligen hade en dam med en hund varit ute och knatat runt
i hans spår, men sådana problem brukar han inte ha med det.
Han snurrade och snurrade i vinklarna, gick över
det rätta spåret, men tog upp ett annat spår, troligtvis
damens och hundens.
Så här fortsatte det resterande av
spåret och jag var otroligt frustrerad. Varken jag eller Carina kände
igen hans spårning. Jag bröt innan vi var framme vid slutet,
eftersom jag tyckte att den här träningen gav absolut ingenting
och jag kände att jag blev minst sagt mer och mer irriterad.
Löptik?
Jag funderade mycket på detta som hänt
och tanken slog mig att: kan det ha varit en löptik som rastades?
Jag har visserligen aldrig sett honom reagera så på en löptik,
men man vet ju aldrig.
Trollebolle (Carinas valp) fick tre spår
och han hajar mer och mer vad det är frågan om. Kan man inte
använda ögonen måste man ta till andra saker t ex nosen.
Tränade att ta rullen
Vi hoppade över uppletet den här gången
och tränade istället på att Lork skulle att lösrullen
hos Carina. Det gick bättre och bättre och jag tror att han kommer
att fatta detta efter ett tag.
Troll och Lork fick springa lite efter träningen
och det ser så kul ut på Troll, för ibland vet han inte
var han skall göra av sin kropp, när han skall ställa sig
in hos Lork.
Spelet mellan två hundar är bland
det roligaste jag vet att titta på. Jag tycker det är helt fascinerande
att se deras kroppsspråk gentemot varandra.
Lydnad på kvällen i ridhuset.
Tro det eller ej, jag börjar tycka det är
ganska roligt att träna lydnad! Till stor del beror det säkert
på att man verkligen får engagemang, konstruktiv kritik, positiv
respons när det blir bra, bra tips och att alla är engagerade
i varandras hundar.
Fritt följ, kryp och framåtsändande.
Jag tränade fritt följ med positioner,
lärde mig ta två steg vänster utan att fösa undan
Lork ur position. Det bästa är att jag slipper hålla koll
så att Lork håller positionen eller sätter sig rakt Jag
kan bara koncentrera mig på att titta rakt fram och INTE vifta och
peka med fingrarna. Lork börjar bli lite mindre störningsbenägen,
det är bara när vi står nära en person och skall göra
antingen stegförflyttningar eller vändningar på stället
som han börjar pipa och gnälla. Men det har absolut blivit mindre
på ett par gånger.
När det gäller krypet har vi ju helt
startat om och har kommit så långt att jag säger kryp,
står stilla men ”gungar” lite framåt när jag säger
”kryp”. Första gångerna började han krypa framåt,
men vi har en ”caddy” bakom som håller igen i kopplet och påminner
honom om att ligga stilla. Lork börjar fatta att han inte skall röra
sig framåt så länge jag står stilla med benen. Fortfarande
stressar han upp lite när vi ställer upp för krypet och
jag placerar honom. Men vi har ju hela vintern på oss att träna
in detta i lugn och ro.
Framåtsändandet gick bättre idag
än förra gången och det är bara att nöta vidare
under vintern.
Valpkurs
I söndags var vi i Bjuv och kollade på
valpkursen som Troll och Carina går. Det är kul att se alla
olika raser och lyssna på teorin. Efteråt hälsade Troll
på Lork och sedan kom det två valpägare med en malle och
en spets som frågade om valparna fick hälsa på Lork. Lork
älskar valpar och är jättesnäll mot dem så det
gick bra. Han får kanske agera lekfarbror med lite osäkra valpar.
1 december 2007
Julbord och sökträning, ingen bra
kombination.
Idag var det dags för sökträning
i Klåveröd. Jag kände mig som en fullmatad elefant när
jag sprang runt i skogen. Jag var nämligen på julbord tillsammans
med personalen på objektet som Lork och jag bevakar. Vi var på
Hasses Lada och som vanligt var showen jättebra. I år underhöll
Lennie Norman när vi åt och sedan var det Arrival, en grupp
som ute i Europa är kända för sina ABBA shower. Vilket ös
det var! Halsen känns som om man filat på stämbanden med
en rasp.
Jag körde så jag drack inget utom
vatten och vatten och vatten.
Visst ja, det var söket jag skulle berätta
om.
Idag var det andra gången vi körde
med lösrulle, men efter ett par skick var vi rörande överens
om att Lork nog inte riktigt fattade vad det var han skulle göra.
När han ätit första snusdosan (ja ja, inte dosan, men innehållet)
gick han snabbt över i skall fast figgen försökte visa rullen
för honom. När han kommer in i skallet, är det svårt
att få honom att lyssna. Helen tog bort första snusdosan så
han fick endast koncentrera sig på att ta rullen och då gick
det bättre.
Ingen simultanförmåga.
Jag tycker att detta är ett tydligt bevis
på att karlar inte har någon simultanförmåga, eller?
Både äta och ta rulle det blev för
mycket på en gång, alltså ingen simultanförmåga!
Träna på att ta rullen utan blanda
in söket.
Helen och jag satte oss ett par meter ifrån
varandra, jag kastade rullen till henne och sa sök, utan att visa
med handen, Lork tog rullen och kom tillbaka till mig. Vi körde så
4-5 gånger och det är nog så vi måste göra
för att få honom att förstå.
Han jagar upp sig lite (hmmm) dels när jag
riktar honom och sedan på väg ut till figgen och då har
han redan glömt vad han skulle göra när han kommer ut till
figgen.
Vi skall dela på det så att vi kör
skick med rena markeringsövningar och sedan övningar att ta rullen
hos figgen på mycket nära håll.
Jag skall ta med rullarna till ridhuset på
måndag för den övningen kan man göra var som helst.
Även när Carina och jag spårat kan vi göra några
sådana övningar.
Regn och åter regn.
Hela tiden vi tränade söket regnade
det rejält. Jag var torr tills jag figgade för sista hunden,
då kände jag att jag började bli blöt på benen.
Det var bara att lägga en handduk att sitta på i bilen. Tilläggas
bör, att när vi hade fikat och pratat färdigt slutade det
regna.
Måndag 26 november 2007
Lydnadsträning.
Varje måndag mellan kl 19.30 – 22.00 har
vi tillgång till ett ridhus där vi tränar lydnad.
Skönt att slippa vara ute ikväll när
det både blåste och halvt snöade.
Vi delade upp oss i två grupper och hjälpte
varandra med att kommendera.
Fritt följ, positioner och störning.
Lork och jag började med fritt följ
och direkt fick jag påpekande att jag dels böjer mig fram när
jag säger fot, viftar eller pekar med ett finger när han skall
sätta sig upp eller komma in i rätt position. Och detta hade
jag INGEN ANING om! Det blir så när man tränar för
mycket lydnad själv. Nu behövde jag inte titta ner och kolla
om Lork satt rätt och i position. När han gjorde det klickade
mina träningskompisar och jag behövde bara koncentrera mig på
att vara rak i kroppen och inte springa omkring och peka och vifta med
fingrarna.
Kryp.
Så var det då det eländiga krypet.
Vi tränar på att försöka få honom att nästan
tänka bakåt istället för framåt. Han laddar
upp sig direkt jag placerar honom och säger ”ner” och sedan är
han nästan halva hundlängden före mig när jag har tagit
ett litet steg.
Jag startar alltid med vänster fot när
Lork skall med och höger när han skall vara kvar. Nu skall jag
testa med att i krypet starta med höger, dvs om jag kan komma ihåg
det.
Framåtsändande.
Vi håller på att i framåtsändandet
få honom att rikta sig rakt fram, men idag var han helt konfunderad
när jag ställde upp honom innan gruppen, stod bakom honom och
bara tittade på en punkt rakt framför oss. Han tittade på
mig, på de som stod i gruppen och på de andra vid sidan om.
Jag började röra mig som om jag var på väg framåt,
men då blev han ännu mer konfunderad när jag aldrig kom
fram till honom. Han trodde säkert hans matte hade fått en knäpp
i skallen.
Det är lite svårt att hålla
sig för skratt när han står som en banan och bara stirrar
bakåt på mig.
Vi provade med att jag ställde upp en bra
bit bakom honom och kommenderade lite tyst ”framåt” och då
tog han några steg i rätt riktning.
Vi avslutade med platsliggning och jag är
jättenöjd med träningen idag. Kanonbra när träningskompisarna
är på hugget med både ris och ros.
Torsdag 22 november 2007
Ingen planträning idag, men träning
i ridhuset.
Vi hade gruppledarmöte hela dagen så
det blev ingen hundträning i Landskrona. På kvällen var
det skyddsträning.
Munkorgsarbete med civilsändande, utbackningar
och överfall under transport.
Först körde jag fem inskick i civilen.
Vi kör det med figgen i en hörna så att Lork inte kan komma
runt vid bevakningen. Precis när han kommer fram vid första skicket
vill han komma runt, men sedan hittar han sin position.
Förflyttningar med utbackningar.
De sista gångerna har jag inte försökt
att ”dra” ut honom i position, utan kommenderar honom lugnt (så lugnt
jag kan) med rösten och det köper han bättre. Han fick in
riktigt bra stötar och så fort han kom ut där jag ville
ha honom fick han en ny förflyttning. Så vi traggar vidare på
detta.
Tranport med överfall.
Pirita kommenderade, domderade och kommenterade
och efterhand gick transporterna riktigt bra. Överfallet blir ju också
bra om man ligger rätt i positionen.
Ärmarbete.
Nu var det dags för ärmtransporter
och de är avsevärt mycket sämre än i munkorg. Han är
på gränsen till olydig, eller om jag skall vara riktigt ärlig,
så är han OLYDIG. Kommandoran (Pirita) kommenderade och inget
undgår hennes hökögon och det får man också
veta. Men det är jättebra.
Bita, släppa.
Vi körde förflyttningar och när
han backat ut fick han ett nytt bett och växelvis släppande eller
vinst. Ett par gånger fick jag säga till honom, för då
var han seg i släppandet. Men det är bara att träna och
träna.
Jobb hela helgen.
Nu är det arbete som gäller fredag,
lördag och söndag. Långvecka som innebär mån-tis
och fre-sön är ganska tröttsamt, för jag jobbar 12,
5 timmars pass och man är ganska slut på söndagskvällen.
Men ung och vital som man är, hämtar man snart nya krafter!!??
Onsdag 21 novembe 2007
Idag var det dags för spårträning.
På grund av x-antal orsaker har vi hållit
upp med spårträningen i 3 veckor. Men idag var det dags igen.
Och nu hade Carina en egen liten krabat att spårträna med. Nämligen
lille Troll som är 10 veckor (tror jag).
Lorks första spår.
Som vanligt gick Carina två spår
till Lork. Det första gick i mestadels granskog och det finns inget
att orda om detta, mer än att han var minst sagt motiverad. Han tog
alla vinklar bra, alla apporter, snusdosor och sin lilla lunchlåda
på slutet.
Trolls första spårträning.
Carina gick ut ca 50 m, rakt fram och han fick
se henne en liten bit, sedan tog jag bort honom någon minut. Först
fattade han ingenting, men sedan åkte nosen i backen. Efter någon
meter försökte han använda ögonen, men jag bara stannande
och var passiv och så åkte nosen ner i backen igen.
De sista 10 m hade han nosen nere hela tiden
och han blev riktigt överraskad när han hittade Carina bakom
ett träd.
Lorks andra spår.
Detta spåret gick i omväxlande terräng,
barr och lövskog och jättemycket nybökad vildsvinsmark.
Det är inte klokt vad dessa djur breder ut sig.
När vi gick första spåret kom
det en bil med folk som traskade in i Lorks andra spår. Det var bra
att vi såg det för han fick verkligen strul efter halva spåret.
Han tog sig igenom vildsvinsböket utan några problem. Visst
var han lite snusig just där, men det gick bra.
Vem har snott mitt spår?
Sedan kom han nerför en backe där han
blev av med spåret och troligtvis hade han gått över på
”skogsmullarnas” spår ca 20 m. Det syntes så tydligt på
honom att han var av med det ordinarie spåret. Han letade febrilt,
sedan tog jag honom och gick lite tillbaka där vi kom ifrån
och kom på rätt spår igen. Efter 30-40 m låg hans
snusdosa och det var bra att han fick belöningen när han kom
rätt igen.
Spåret gick vidare och gick bra tills vi
kom en bit från slutet. Då var det samma sak igen. Han tog
upp ”mullarnas” spår och irrade runt en stund innan jag tog tillbaka
honom där vi kom ifrån och då tog han sig vidare på
rätt spår. Han missade inga pinnar mm i spåret utan hade
allt med sig tillbaka.
Tur i oturen?
Vi har haft sådan tur, att de gånger
det har varit strul i spåret och han har varit av med det, har belöningen
legat precis rätt när han kom på spåret igen.
Mer tur än skicklighet, men det är
jättebra.
Snusig efter uppehåll.
Jag har märkt att han blir lite snusig och
nyfiken på andra dofter när vi gjort uppehåll några
veckor.
Trolls andra och tredje spår.
Mellan Lorks två spår fick Troll
ett nytt spår. Man kunde se att han hade nosen nere lite längre
tid denna gången. Där han hade sett Carina sista gången,
där stannade han och funderade säkert över var matte tog
vägen, men fortsatte när jag väntade ut honom.
Efter Lorks andra spår fick han ett nytt
och detta gick riktigt bra och han hade nosen i backen utan avbrott de
sista 25 m.
Dags för upplet med valpkiss.
Vi lade uppletsrutan där vi hade spårat
med Troll och där han hade kissat några gånger.
Bra, för vid andra skicket for Lork bort
till hans kisspunkt med föremålet han hittat i munnen. Jag fick
möjlighet att gruffa lite på honom och sedan nonchalerade han
kissfläckarna resten av skicken. Jag tycker det är så bra
när man kan få gratis störningar och kan tala om att detta
accepterar jag inte.
Leka med farbror Lorken.
För första gången fick Troll
träffa Lork. Lork är så snäll med valpar, men jag
får hålla lite koll så han inte blir ivrig och springer
ner valpen.
Troll tyckte först att det var ett stort
monster, men efterhand blev han modigare och modigare. Han vågade
sig också på att ta Lorks boll medan Lork bet och slet i träd.
Vi gick en liten runda i skogen och Troll lade sig i lekställning,
skällde på Lork och ville ha igång honom. När Lork
kom slängde han sig på rygg. När Lork vände ändan
till for Troll upp och vågade också springa fatt och dunka
Lork i sidan med tassen.
Lork accepterar det mesta men när Troll
försökte sno en pinne han tuggade på, talade han om att
detta är min och den rör du inte. Det räckte att han morrade
lite så backade Troll.
Jag tror att Troll var ganska trött när
han och Carina kom hem.
Lördag 17 november 2007
Så var det lördag och sökträning.
Idag var det premiär för lösrulle
på Lork. Figgen utrustades med två snusdosor och en lösrulle.
På första skicket var han jätteladdad som vanligt och skallade
när han kom ut. Han fick äta ur den ena snusdosan och sedan hjälpte
figgen honom att ta rullen. Först fattade han ingenting eftersom han
var van att få äta ur två snusdosor. Under tiden hade
han åt hade jag tagit mig ut till ”B” och gjorde mig hörd när
han tog rullen.
Va, bara en snusdosa?
Han ville tillbaka till figgen eftersom han väntade
sig en dosa till, men kom när jag kallade. Ovan som jag är hade
jag glömt fixa påviskoppel, men det var ingen katastrof nu första
gången. Han fick springa tillbaka till figgen och fick sin andra
snusdosa.
Vi körde så en gång till med
ungefär samma resultat.
Nähä ingen mat, vad är detta?
På tredje skicket fick han inte äta
utan figgen koncentrerade sig på att han skulle att rullen. Han jagade
upp sig lite när han kom in till figgen innan han fattade att det
inte blir mat utan att han skulle ta rullen istället.
Gasellen flygande fram i skogen.
Som tur var körde vi på ganska nära
håll eftersom det var markeringar och teknik att ta rullen
vi tränade på. Nu gällde det att matte snabbt och elegant
(?!) tog sig ut till ”B” och gjorde mig hörd så fort han tagit
rullen. Det tog ett par skick innan både Lork och matte hajade hur
det skulle vara. Jag blir gärna själv lite exalterad när
han tar rullen, hojtar brrraaa och det drar upp honom.
Men som tur är har mina sökkompisar
tålamod och säger till när det inte blir riktigt rätt.
Efter ett par skick skallade han inte när han kom ut till figgen.
Han är så duktig när han äter
ur sin snusdosa och tycker att det är trevligt att vara ute hos figgen.
Lork slipper ta till drifter som inte behövs.
Jag tror att detta kommer att bli bra när
vi är klara med inlärningen. Nu får han en uppgift ute
hos figgen och det är att ta rullen och sedan komma in till mig. Han
slipper stå ute hos figgen och ta till drifter som han använder
i skyddsträningen.
Lydnadsträning.
En gång i månaden kör vi lydnad
efter söket. V i åkte ner till klubben och valde ett par moment
var att träna på.
Vi började med platsliggning och vi har
en hund i gruppen som är lite osäker att ligga plats. Helen gick
fram då och då och gav hunden godis och det såg så
roligt ut för de andra hundarna vände huvudena på det hållet
som på en given signal och när de inte fick godis vände
de huvudena mot oss på samma gång igen med ett uttryck som
liknade: ja men vi då?
Fritt följ och framåtsändande.
Jag tränade fritt följ eftersom Lork
är ”lättstörd”, han vill ha koll på allt som händer
på och omkring planen. Pirita körde oss rakt emot Carina och
stannande för att göra stegförflyttningar. Lork var helt
koncentrerad på Carina så han och jag hade en MBL förhandling
och sedan gick det bättre.
Framåtsändande med klicker.
Eftersom Lork tappar riktningen ibland redan
från början har jag känt att det är där vi måste
börja.
Ställde upp ca två meter före
gruppen med Lork och jag en meter bakom honom. När han tittade rakt
fram skulle Helen klicka. Tilläggas bör att Lork är inklickad
för tre - fyra år sedan, men sedan har jag inte fortsatt. Så
nu har jag fått klicka in honom igen.
Vi stod där och stod där och Lork tittade
ömsom på Carina till höger och vände sig och tittade
och tittade på mig. Jag hade en punkt långt fram som jag fäste
blicken på, men jag såg ju hur han undrade vad i all sin dar
är detta? Det tog en liten stund innan han tittade rakt fram och han
fick sin belöning. Vi provade x-antal gånger, men detta är
något vi måste träna på ofta.
Jag är inte riktigt säker på
att han fattade denna första gången vad som förväntades
av honom. Men vi skall säkert lösa detta också.
Ett pass till utan Lork.
Som jag nämnde är det hundförbud
på mitt objekt så Lork får stanna hemma imorgon. Jag
hoppas att förbudet hävs i morgon eftermiddag, jag saknar min
arbetskompis.
Fredag 16 november 2007
Saknade min jobbekompis igår.
Igår var första dagen sedan Lork blev
godkänd som väktarhund som han inte var med mig på arbetet.
Det är vårt 6:e år som arbetskompisar och det kändes
jättekonstigt att lämna honom hemma. För att inte tala om
hur det var att rondera utan honom och hans små upptåg i skogen.
För tillfället är det hundförbud
på det objektet vi tjänstgör. Vi får hoppas att det
snart hävs.
Som tur var kunde Carina (min dotter) gå
ut med honom på fm och em, men det går ju inte i längden
eftersom hennes semester är slut på tisdag.
Igår var också min första arbetsdag
efter senaste operationen. Ingen vet hur det kommer att gå med min
tumme förrän efter ett par månader.
Ladda snusdosor.
I morgon är det sök och jag skall ladda
snusdosorna och lägga ner lösrullarna så att allt är
klart tills i morgon. Ska bli kul att börja med lösrullarna.
Återkommer i morgon.
Lördag 10 november 2007
Sökträning.
Idag var vi vid Hermanssons igen men på
ett annat ställe. Skönt att vi har ganska mycket mark att tillgå,
så vi slipper vara på samma ställe hela tiden.
Kontrollfreak.
Första skicket fick jag göra om två
gånger. Pirita låg längst ut i vänster hörna.
Lork fick liten retning, men det som intresserade honom mer, var ett jakttorn
som stod ca 5 meter till höger om hans tänkta riktning. Han fick
en ny retning, men då var det en som lämnade stigen för
att förbereda sin hund och då var han tvungen att kolla vad
som hände där. Lork har ett behov att kolla allt som rör
sig och som verkar annorlunda. Han sticker inte, men det är lite irriterande.
Vaddå komma tillbaka?
Nästa skick fick han retning på Kati
och när jag skickade honom gick han snett ut till höger istället
för att gå rakt fram. Jag kallade tillbaka honom, men ack nej
han slog dövörat till fast jag skrek mig blå. När
han kommit ut på djupet fick han vind på figgen och gick bakåt
i rutan. Han fick ingen belöning hos figgen utan jag kallade in honom,
han fick en ny retning och då väntade han att gå tills
jag kommenderade honom.
Övning som triggade upp Lork.
På ett par skick gjorde vi så att
han fick retning av Ann på högersidan, jag vände honom
och han fick retning av Kati på vänstersidan, sedan skickade
jag honom på Ann utan retning och det taggade honom jättebra.
Nästa skick likadant, men han fick en jätteretning av Kati på
vänstra sidan, som for iväg som en kanin i skogen. Han försökte
sticka när Kati for iväg, men han lydde när jag kallade
tillbaka honom. Sedan vände jag honom och skickade på Ann på
högra sidan utan retning.
Hos sista figgen fick han Sebastian som hade
fått följa med ut i skogen denna gången.
Lösrulle nästa.
Nu är det dags att börja introducera
lösrullen och det skall bli spännande att se hur det går.
Torsdag 8 november 2007
”Busy dag”
Idag har det gått från det ena stället
till det andra hela dagen. Vissa dagar blir sådana och man känner
att man ibland inte hinner landa riktigt. Men ofta handlar det om hunden
och det är självvalt.
Ny koll på tummen och klantig sköterska.
Idag var det dags att åka till sjukhuset
i Ängelholm igen för att visa upp min tumme och byta förband.
Inte såg den mycket bättre ut än i måndags. Sköterskan
som tog emot mig hade ingen aning om vad jag gjorde där??!!!
Nähä, men jag har fått besked om att byta förband
minst 2 ggr/vecka tills jag är fri från inflammationen, sa jag.
Men hon påstod att hon inte kunde avgöra om tummen hade blivit
bättre eftersom hon inte hade sett den innan. Då blev Anderssonskan
lite ”irriterad” och talade om för henne att jag var gammal nog att
avgöra om tummen hade blivit bättre eller sämre sedan i
måndags. Hon blev lite förnärmad, men jag hade inget dåligt
samvete för det, utan sa till henne att om hon inte litade på
mitt omdöme fick hon läsa journalen eller kalla på doktorn.
Så stackars människa, hon fick lita på en patient, fast
det bar henne emot. Jag fick i alla fall nytt bandage om tummen och skall
in på måndag igen. Hoppas jag slipper den här sköterskan
då, de andra som brukar byta bandage är jättetrevliga.
Securitas planträning.
Hem och byta om och så iväg till Landskrona
(Jyckebo) för träning med Securitas. Jag hade bestämt mig
för att endast träna lydnad idag eftersom vi har skyddsträning
ikväll i ridhuset. Tränade lite på krypet som är vår
verkliga akilleshäl. Fast ibland känns det som om vi har många
hälar i lydnaden. Filade lite på apporteringen, och Lena Svanström,
om du läser detta, så prövade jag din metod när det
gäller att få upp farten på Lork både ut och in
och han har köpt det. Vi tränade även upplet och Lork börjar
bli lite slarvig med raka skick, så vi får ta tag i detta vid
nästa träning.
Skyddsträning.
Hann hem och göra lite Dvd omslag till Securitas
SM filmerna 2005-2007 som jag håller på att redigera. Sedan
var det dags att sätta sig i bilen igen och köra till Kågeröd.
Det regnade ganska mycket så det var bra att vi kunde vara inne och
träna. Jag tränade förflyttning i munkorg med utbackningar
och det var inte viktigt hur stötarna blev.
Det gick ganska bra, efter vissa stötar
backade han ut fint utan att vara framme och kladda, men vid något
tillfälle fick vi ha en liten genomgång om vad som gällde
(alltså Lork och jag ”pratade”)
Jag tränade även civilen i munkorg
och körde in figgen i en hörna som vanligt för att Lork
inte skulle kunna gå runt figgen. Även förflyttningarna
i ärm gick ganska bra. Han släppte på passivitet, men två
gånger fick vi ha ett litet samtal igen, Lork och jag. Och så
kom då kvällens höjdartest, MODPROVET. Släppa, eller
inte släppa? Han släppte förra gången, men vi har
inte tränat på ett par, tre veckor pga tummen. Och ser man på,
scenen utspelades igen: HAN SLÄPPTE. Det är så man blir
riktigt lyrisk när man tänker på det.
Grus i ögon, näsa och mun.
När man kommer hem känns det som om
man har halva ridhusets underlag i ansiktet. Men man skall inte klaga,
det är bättre än att man blir dyngsur och hund eller figge
halkar och skadar sig. Så förnuftigt detta lät, eller?
Nu skall jag hoppa i bingen, stoppa hörsnäckorna
i öronen och lyssna färdigt på Leif GW Perssons nya bok.
Hade nog lite högre förväntningar på boken än
vad den motsvarade.
Måndag 5 november 2007
Attans tumme.
Idag blev det en stor besvikelse. Det var tid
att ta stygnen och jag hade en vag känsla av att det inte skulle se
bra ut när bandaget togs av. Sedan i fredags har jag haft riktigt
ont i tummen och det har känts som det gjorde innan, när det
bildades var i den. Och mycket riktigt när sköterskan tog av
bandaget hade jag en stor varhärd på sidan av tummen. Innan
har det suttit på ovansidan. Och fy vad det gjorde ont när stygnen
togs. Jag är ganska smärttålig, men detta var inte nådigt.
Överläkaren fick komma och titta på
tummen, bakteriellt prov togs, och sedan skulle jag sitta med den i saltlösning
en stund och sedan var det omläggning. Jag skall tillbaka på
torsdag för omläggning och kontroll och har jag otur får
jag åka in till Ängelholm 2-3 dagar i veckan tills inflammationen
är helt borta. Jag har även fått en kur antibiotika till,
det är tredje kuren på två månader.
Jag känner just nu att jag har tappat sugen
lite. Mitt barnbarn Emelie undrade varför jag inte amputerade tummen
istället för att hålla på såhär. Lite
drastiskt kanske, men jag förstår tanken. Men jag får
trösta mig med att det kunde varit värre och jag hoppas på
att innan året är slut, har tummen blivit bra.
Födelsedagskalas.
Igår var det middag hos Carina och Lasse,
för Lasse fyllde år. De hade varit på Wallmans salonger
i Helsingborg på lördagskvällen så ingen av dem var
helt fräsch. Jenny och hennes kille Chrille hade varit jätteduktiga
och lagat middagen och dukat.
Vi fick höra en rapplåt eller vad
det kallas, som Chrille skrivit till sin pappas begravning häromveckan.
Han är jätteduktig på att skriva och jag har hört
ett par låtar han skrivit till Jenny som är riktigt bra.
Höst.
Nu är det riktigt höstväder, det
blåser och löven bara rasar ner från träden. Vi har
några stora lönnar intill vårt och det är inte måttligt
vad löv det ligger utanför dörren varje dag. Tyvärr
kan vi inte själva bestämma att vi vill ta bort träden,
det hade varit det bästa.
Bra med snälla grannar.
Vår snälla granne som är pensionär,
bruka kratta våra rabatter och sopa bort löven hos oss när
han tar sitt eget.
Känner mig lite handlingsförlamad.
Jag är så trött på att
ha tummen bandagerad och inte kunna göra vad som helst utan en plastpåse
på höger hand. Usch, nu känner jag mig lite gnällig,
men ibland hjälper det.
Jag skall ta Lork och gå en lång
runda, koka kaffe och sedan får jag se om jag känner mig på
bättre humör.
Lördag 3 november 2007
Idag var det dags för sökträning
och denna gången på markerna runt Hermanssons.
Det var en bra ruta för det gick att se
hunden större delen av rutan.
Vi tränade ”Handens betydelse” på
medvindssidan eftersom Lork på motvindssidan redan har noterat var
figgen ligger och jag tycker att man inte får ut någonting
av övningen då.
Lork har fattat vad jag är ute efter när
jag visar och sedan flyttar handen höger eller vänster. Han tjuvstartar
ibland när han får pop-upp, men han stannar direkt och kommer
tillbaka när jag säger till honom. Idag körde vi vänster,
höger, vänster och sedan skulle han gå på höger
utan pop-upp. Och ta mig tusan, så gick han på rätt figge.
Startskall och stoppskall.
Han skallar när han far iväg och oftast
kommer det ett par skall när han landar hos figgen
Jag tror att det försvinner efterhand, nu
är han ganska uppdragen och pop-upperna gör verkligen sitt till.
Men det är viktigt att få honom att gå rakt ut från
början.
Matte på ”B"
Och så var det ju det här med att
flyga fram i skogen som en gasell!
Medan Lork slickar i sig leverpastej ur snusdosor,
skyndar jag ut på ”B” för att han skall tänka framåt
i rutan vid tomskick. Han har även fattat detta, för när
han har ätit klart vet han var jag är och har nu börjat
letat han upp mig utan att jag behöver kalla. I början pratade
jag några ord med honom medan han åt, just för att han
skulle lokalisera mig.
Mjukis i slutet.
Idag hade jag med ett av Lorks mjukisdjur som
han fick hos sista figgen. Han älskar sina djur och det är bättre
att han får ett sådant eftersom vi inte vill att han överhuvudtaget
skall kampa med figgen och kongen använder vi när jag skall träna
avsöket.
Lork har en jättehummer som vi kallar Sebastian.
Säger jag till honom att hämta Sebastian, sticker han och hämtar
honom direkt. Han har även en stooor groda med lååånga
ben och den kallas ”grådan”. Tramsigt tycker kanske en del, men Lork
tycker det är roligt och mysigt.
Han hade en anka som när han bet i den sa
”kvack, kvack, kvack” tre gånger på rad och jag måste
säga att jag var ganska trött på den och var glad när
ljudet försvann på den. Lork kommer gärna och lägger
sina djur vid örat när jag ligger i soffan och tittar på
tv. Och ha detta kacklande i örat är inte det roligaste och så
skall vi inte tala om lukten efter några veckors användning.
Men vad gör man inte för sin hund. Lork får alltid ett
nytt mjukisdjur i julklapp och ju större, desto roligare tycker Lork
att det är.
En sårad figge.
När jag skulle ligga figge till Anns hund
och galopperade ut i skogen trampade jag på en gren som for upp och
rev ett jack i min kind och det blödde ganska mycket. Ann höll
på att ramla omkull när hon såg skadan för hon trodde
att hennes hund hade varit lite närgången. Hon andades ut eftersom
hon skall tävla akl sök imorgon och Quax är inte dum bara
lite klumpig ibland.
Tid att ta stygnen på måndag.
Jag har haft ganska så ont i min tumme
sista veckan, så det skall bli skönt att ta av bandaget och
se hur det ser ut. Det är bara två veckor sedan operationen,
så det är kanske inte konstigt att det gör ont. Men jag
känner att jag har höga förväntningar efter den här
omgången.
Ny valp till Carina, min spårkompis.
Nu har Carina hittat en långhårsvalp
som hon kan hämta i slutet på veckan. Jag har sett bild på
den och han liknar en liten bulle. Roligt för Carina och även
för mig om jag ser lite framåt i tiden när jag kan gå
spår till honom.
Dagbok 2007december-november
-
oktober
- september - augusti
- juli
Till Startsida
UPP
