Lork

Student och 18 årsdag på fredag.
Nu närmar sig studenten med stormsteg. Vi har fixat presenterna, blommor mm till Emelie och även allt till Jenny och hennes 18 årsdag.
De som har det stressigast och måste se till att allt är fixat, är Carina och Lasse. Boulehallen är tingad och på torsdag kväll skall det dukas och förberedas.
Jag tror att både Carina och Lasse kommer att tycka det är skönt när allt är över.
Jag hoppas bara att det inte regnar på fredag, då är det inte roligt att möta upp studenterna och det är inte så roligt för dem heller att bli blöta i all sin fina ”stass”. Men vi hoppas på det bästa.

Fin morsdagspresent.
Varför är de flesta av oss dåliga på att sköta om våra fötter? Och det är ändå de som får ta mest stryk, eller hur?
Jag har tänkt så många gånger att jag skulle gå till en fotvårdare, men det har inte blivit av. Inte förrän nu dvs., för jag fick en behandling i morsdagspresent. Och tiden var redan beställd. Det var faktiskt ganska skönt att få fossingarna ompysslade och masserade. Och tro det eller ej: jag har beställt ny tid om två månader, så får vi se om det är lagom tid mellan behandlingarna.

Spårträning?
Jo men visst har vi varit ute och spårat, men denna veckan gör vi ett uppehåll för båda två har vi massor på gång. För första gången på alla år har jag gått Lorks spår själv. Han har haft ett par veckor när han varit lite dämpad i spåret och jag tror att det har varit värmen som har ”tagit” på honom. Förra veckan var han nästan sitt gamla jag igen. Okej har far inte fram som en furie i skogen längre, utan det är en ganska behaglig fart han håller. Ibland saknar jag hans gamla jag i spåret, men åldern tar ut sin rätt antar jag.

MBT skorna
Det tar verkligen lite tid att lära sig gå med de här skorna. Jag tycker det känns precis som om man studsar fram. Och inte f-n är jag snabbare och inte far jag fram som en vind. Eftersom MBT betyder Massai Barefoot Tecnolegy och man ser när massajerna susar fram över stock och sten, så trodde jag att det skulle ha samma inverkan på mig. Men där bedrog jag mig!
Nä, skämt åsido så är de säkert mycket bra när man lärt sig gå med dem.
Men alla man pratar med säger att man får träningsvärk till att börja med och det är något som även jag fått erfara.

Jäkla tänder.
Jag har en bekant som håller på att fixa sina tänder och har precis fått en provisorisk brygga i ovankäken. Och i samband med detta måste jag berätta vad som hände mig när jag hade min provisoriska brygga för ganska många år sedan. Den satt ju fast med cement som inte sitter så hårt och inte håller så länge. Jag hade haft den en tid och cementen var väl inte så fräsch längre för bryggan kändes lite lös.
Det var på den tiden när Carina hade Qazan och jag hade Boggie och Kevin. Qazan gillade aldrig Kevin, det var precis som om han tyckte att Kevin kom in och störde han och hans kompis Boggie.
Jag passade Qazan ganska mycket och en eftermiddag trängde Qazan upp Kevin i en hörna och försökte nypa till honom. Jag blev topp tunnor rasande och frustade: ”ge f-n i detta” och ut for bryggan på golvet framför en chockad och undrande Qazan.
Snabbt som attan fick jag fatt i bryggan så att ingen av hundarna skulle svälja den. Tänk att komma till tandläkaren och berätta att hunden har snott bryggan!
Inte roligt.
När jag hade lugnat ned mig kunde jag inte låta bli att skratta, men det var ju tur att ingen såg det eller att det hade hänt ute bland folk.

Måndag 25 maj 2009.

Lork är en riktig luring.
Lorks rastningskompisar har berättat att han äter mycket gräs när de är ute med honom. Äter, är kanske inte rätt ord, han far fram som en slåttermaskin och är snabb som attan. Carina sa att han låtsas att han går och nosar, med rätt som det är sliter han åt sig stora tuvor med gräs. Han gör det aldrig med mig och jag tror att det är en fix ide han har fått. Att en hund äter lite gräs är inget konstigt, men inte i de mängder han gör.
Och det är inte roligt att stå med en bajspåse bakom häcken på honom och dra ut gräs som fastnat. Man undrar ju vad folk tänker.

F-n matte är med.
Vi gör ju rastningsschema sista måndagen i månaden och när vi var klara gick jag, Carina och Annika ut på en promenad med Lorken för att se om han lekte gräsklippare alt kossa, när jag var med. Carina tog ut honom ur bilen och vi började gå.
Det såg för jäkla roligt ut, för efter några meter vände han sig om och glodde på mig och jag kan riktigt se hans ”tankar”: shit ska hon också med! Med jämna mellanrum var han tvungen att kolla om jag fortfarande var med och höll koll på honom.

Lorken kunde inte behärska sig längre.
Han gick med nosen långt nere i gräset länge och röde inte gräset. Emellanåt hade han munnen stängd precis som om det var lättare att behärska sig. När vi kom ut på ett fält och Carina satte igång att busa med honom, glömde han bort sig och snabbt som attan slet han till sig gräs från en stor tuva. Han hade jättebråttom med att försöka hinna tugga i sig gräset så att jag inte skulle se det. Det hängde gräs ut från mungiporna och han svalde frenetiskt. Jag talade om för honom att så gör du inte och så gick vi vidare.

Carinas fel.
När vi gick tillbaka tog det inte lång stund förrän han slet åt sig en stor grästuva från diket. Om igen hade vi en förhandling om vad man får göra och inte bör göra. När vi hade vårt ”samtal” glodde han surt på Carina, precis som om han tyckte att det var hennes fel att han fick en åthutning eftersom hon skvallrat för mig.

Måndag 18 maj 2009

Är det inte lera så är det skit.
För några veckor sedan var på ett fält där vi efter spårningen hade 3 kilo lera under varje känga. Nu var vi där igen och tänk att det skall vara så förgjort när vi är där. Det hade torkat upp bra och det verkade positivt. Precis när vi skulle gå ut spåren kom bonden och skulle ringvälta det fältet vi hade tänkt vara på. Men vi kunde vara på ett lika stort och fint fält på andra sidan vägen.

Hurra för lantdoft!?
Vi tyckte båda två att det luktade lite ”lantdoft” = skit, men vi gick ut våra spår och tänkte väl inte mer på det. Men jag blev varse på att skitlukten blev ganska intensiv när jag lade mig på knä och lekte med Lorken vid första pinnen. Man hade spridit flytgödsel så det var inte konstigt att det luktade en del. Lork hade lite problem efter en stund att hålla spåret. Antagligen var näsan full av skitlukten, men han slet verkligen för att ta sig runt spåret. Han missade ett par pinnar och han var en ganska slagen hjälte när vi kom till slutet och hans madadosa. Uppletet tog vi på andra sidan för då var bonden klar med sitt ringvältande. Och som vanligt gick uppletet bra.

Lantdoften satt i kläderna.
När jag gick i affären kände jag hur jag luktade gödsel. Så det var bara att lägga kläderna i tvätten nar jag kom hem.

Studenten och födelsedag.
I lördags var jag och Carina på shoppingrunda för att hitta presenter till Emelie som tar studenten den 12 juni och till Jenny som fyller 18 år i juli och de skall ha festen tillsammans. Puuuh, det blir dyrt. Annika och Fredrik rastade Lork så jag behövde inte tänka på att vara hemma en speciell tid och det var skönt. Vi tittade lite på kläder till mig också, men då var jag så trött och hade skitont i ryggen så jag orkade inte prova. När jag får så ont blir jag helt likgiltig och vill bara hem. Jag tycker inte att någonting är snyggt och orkar inte prova. Så jag får väl ge mig ut nästa vecka eller veckan därpå för då har jag fripass.

Ångest!
Jag har lite ångest för ett köp jag gjorde, men jag hoppas att det blir bra. Jag köpte ett par MBT skor (de som har runda sulor). Jag köpte den skon som har GoreTex eftersom jag är ute mycket i alla väder och den vanliga tål inte att sulan blir för våt, då luckras den upp. I affären fanns en expert som var noga med att man skulle lära sig gå på rätt sätt, inte ta för långa steg, sätta ner hälen först och sedan rulla på foten. Det var som att lära sig gå på nytt. Efter första dagen hade jag världens träningsvärk i skinkorna, men det går över. Som vanligt har jag fått skoskav, så skorna får vila ett par dagar.

Onsdag 1 april 2009

Lera långt upp på vaderna.
Idag var vi på ett fält som är enormt stort men fy vad lerigt det var. Det såg jättefint ut innan vi började traska ut spåren. Fötterna blev tyngre och tyngre och sulorna på kängorna högre och högre. Men vad gör man inte för sina hundar?

När vi kom tillbaka och hade lagt ut spåren fick vi hjälpas åt att peta bort lera från kängornas undersida.

Lorken lite slarvig.
Lork var riktigt på hugget och missade de två första apporterna som låg ganska tidigt. Det har hänt på träning innan att han går över tidiga apporter om jag inte håller igen honom.
Han hade nog fått vårkänslor för 2/3 av spåret gick som attan.

Carina hade lagt ett parti med många och täta vinklar och det tog ett par vinklar innan han sansade sig och upptäckte med en gång att spåret inte gick rakt fram.
Det for harar fram och tillbaka på fältet men de störde honom inte. Däremot hade han ett litet stopp strax innan slutet där han snurrade runt flera gånger innan han sög in i spåret igen och hittade sin matlåda.

Som jag sagt innan känner jag direkt när han är i spåret.

Di gamle var slut.
Jag och Carina var helt slut i benen efter att ha traskat runt i leran. Det blev inget upplet för ingen av oss orkade valla av en ruta på leråkern.

Lydnad, yiipii.

Vi åkte ner på klubben och körde lite lydnad och Lork tyckte det var jättekul. Det är x-antal månader sedan vi körde igenom lydnaden, men han kom ihåg allt och ganska bra blev det också. Jag skickade honom till ”rutan” och även den kom han ihåg.
Carina körde Troll också i lydnad och sedan lade vi platsliggning och körde budföring med Trollebolle. Han kommer med fullt ös och öronen bakåtslickade och det är precis han hinner stanna. Som tur är springer han aldrig in i benen, för då hade man väl gjort en ”mölla”.

Tisdag 31 mars 2009

Ibland lyser solen mitt i allt elände.
Jag har varit lite bekymrad hur det skulle gå med rastningen av Lorken eftersom Emelie skall åka till London på lördag och vara borta påskveckan och det är min långvecka.

Och sedan skall hon operera sitt knä den 22 april och har då x- antal veckor när hon inte kan fnatta runt med Lork.

Visst, jag vet att Carina och Lasse ställer upp, men……

Men när allt är som mörkast fixar det sig med att Fredrik slutar vid lunchtid 6 veckor framåt och han erbjöd sig att gå ut med Lorken.

Det var en stor sten som ramlade ner när det fixade sig.

Hunddagis?
Det är säkert många som undrar varför jag inte lämnar Lorken på ett hunddagis, med tyvärr öppnar de inte förrän tidigast kl 7 och jag måste lämna senast 05.15. Tro mig, jag har undersökt alla möjligheter. Så länge det fungerar med Lorken rastningskompisar är jag tacksam.

Torsdag 26 mars 2009

Spår och upplet.
Idag var vi på ett ställe som är bra eftersom det finns både tillgång till skog och till fältspår.

Lork fick ett skogsspår som han klarade galant. Man kan inte tro att han snart är 10 år. Han spårar med samma fart som han alltid har gjort och han är otroligt säker i spåret. Om han gått över en spetsvinkel någon meter känner jag direkt när han har hittat spåret igen.

Han är också säker på sina apporter, snusdosor och matlådan. Matlådan på slutet är pricken över i:et för honom.

Jag har aldrig haft en sådan spårhund innan och frågan är om jag kommer att få det. Och när man betänker att han var praktiskt taget ovetande om spår när jag köpte honom, så får man väl säga att vi har lyckats bra tillsammans.

Uppletet
Egentligen är det inte mycket att orda om det heller mer än att på första skicket går han spikrakt ut, men sedan kan han ibland vika av på de andra skicken. Men jag tar det inte så allvarligt eftersom jag har lagt tävlandet på hyllan.
Det blev fyra skick och fyra föremål, duktig vovve.

Spår på fält för Troll.
Eftersom Trollebolle snart skall tävla akl och de brukar gå på fält fick han ett spår där. Han har ett ganska kraftigt driv i spåret så det skal nog gå bra.
Efter hans spår gjorde vi platsliggning och det är bra träning för Troll att ligga sidan om Lork som han annars leker med.

Efter platsliggningen och efter att de suttit 10 minuter i bilen var det dags för lek och stoj. Troll slår nästan knut på sig själv när han skall göra sig till för Lork.

Som sagt slut på tävlandet för vår del.
Jag har bestämt att vi inte skall tävla mer, men däremot kommer vi inte att lägga träningen på hyllan. Visst skulle jag vilja tävla mer med honom, men jag tycker Lork har rätt att ta det lugnt och bara träna för skojs skull.

Inget mål med träningen?
En hundbekant till mig undrade varför vi tränar, eftersom jag inte har något mål med träningen?!
Jag blev en aning irriterad och undrade om hon tyckte det var rätt mot Lorken att bara lägga allt det roliga på hyllan. Men hon menade att det var onödigt att träna om man inte skall tävla och har ett mål med träningen.??!!!

Jag talade om för henne att jag har som mål att Lorken skall ha en så trevlig ålderdom som möjligt och i den ingår att vi skall hålla på med det som han tycker är kul.

Jag blir så trött på folk som har den inställningen att man bra kan ”kasta” undan hunden när det passar eller rättare sagt inte passar.

Lork är min bästa kompis och kommer alltid att så förbli och sin bästa kompis tar man hand om, eller hur?

Gammal?
Jag märker på Lork att han har tacklat av en del efter att han inte är med mig på dagarna längre. Det känns lite hårt att se det, men det finns inget att göra åt det, mer än att göra våra dagar tillsammans så bra som möjligt.

Matte också gammal och stel.
Det är nog tur att vi slutat att tävla, annars hade jag fått ringa till arrangören och bett dem, att lägga apporterna invid ett träd så jag hade haft något att stötta mig på när jag skall resa mig.
Carina har varit snabb nog att ta några kort och de bjuder jag på. Ganska påpassligt måste jag säga, eller hur?


Vi börjar på alla fyra	Ser man på nu är man snart uppe

Nu jäklar är kärringen uppe	Yes, ett träd! Se sån stil hon har

Tisdag 24 mars 2009

Nu får jag skärpa till mig!
Jaha, så har man slarvat igen med att skriva i dagboken. Orsaken är bl a att det har varit mycket med att lära nya jobbet och att jag har fått stora problem med ryggen efter helgernas rondering.
Jobbet på vardagar är inga större problem, även om det är en hel del att lära för en person i min ålder. Vi ronderar inte på långt när så mycket som jag gjorde på förra objektet, men problemet är att det är industrigolv och asfalt allt vi går på. Första ronden på lördagen går ganska bra med redan på eftermiddagen känner jag av ryggen och söndagen är en enda lång plåga och problem att utföra ronderingen. Jag har mycket bra skor och kängor (privata eftersom min arbetsgivare tillhandahåller endast skitskor och skitkängor) men det hjälper inte. Måndagen efter en helg kan jag knappt ta mig ur sängen på grund av att jag har så ont i ryggen. Och jag frågar mig: skall det verkligen vara så?

Bryr sig arbetsgivaren?
Ack nej, jag har inte hört av min chef på hela tiden trots att jag har informerat honom efter första helgen att det här inte kommer att hålla. Och han har heller inte kollat om jag klarar av det dagliga jobbet med vägningar och allt annat som tillhör eller om jag trivs.
Min kollega på nya objektet har påtalat problemet ett par gånger, men min chef väljer att inte låtsas om att det finns något problem.
Men i och för sig struntar säkert arbetsgivarna i det nuförtiden, det finns många arbetslösa och ingen arbetsgivare verkar bry sig om kompetens och personalvård nuförtiden.
Och med de nya sjukförsäkringsreglerna är det lättare att göra sig av med personal som inte klarar arbetet. Kanske det är det man väntar på från arbetsgivarens sida?
Jag låter kanske lite gnällig, det är jag inte, jag är skitförbannad!

Jobbigt, jobbigt, jobbigt.
Jag kan säga att jag inte vet vad jag skulle ta mig till utan Emelie, Carina, Lasse och Jenny. Det är ett väldigt pysslande för att få ihop Lorks rastning när jag jobbar. Emelie erbjöd sig att gå ut med honom de dagar hon antingen är ledig från skolan eller slutar tidigt och det är jätteskönt att det fungerar. Vissa dagar kan hon inte och då kör Carina och Lasse hem på sin lunch och rastar honom. Men det känns inte riktigt bra att de skall behöva fara fram och tillbaka för att rasta min hund. Jenny tar vissa dagar hon kan och även Lasses dotter Annika och hennes sambo Fredrik är inblandade i rastningen av Lork. Charlott, min förra kollega, har haft Lork ett par dagar när hantverkarna har invaderat mitt hem.
Sista veckan i varje månad måste vi sätta oss ner och försöka få ihop ett rastningsschema och det är väldigt jobbigt. Jag är nog den som tycker det är jobbigast att vara så beroende av andra människor, även om det är min familj.
Jag kan bara säga TACK från hela mitt hjärta till er alla som hjälper Lork och mig.
Det hade inte behövt vara så om jag hade fått den andra tjänsten som var 8-timmars pass.

Ombyggnad och renovering av badrummet klart.
Strax efter att fjärrvärmeinstallationen blev klar satte renoveringen av badrummet i gång. Det är inte lätt att välja färg, men efter mycket vånda valde jag ljusa väggar och ett golv som liknade mörk/ljusgrå granit.
Och jag trodde inte det var sant när jag fick reda på att jag skulle få nytt badkar, ny toastol, nytt tvättställ och nytt badrumsskåp.
När matteläggaren skar bort mattan, upptäckte vi att det var vått i betongen runt toastolen och jag kände bara att nu skiter jag i detta. Jag såg framför mig veckor av byggtork i badrummet också. Men det klarade sig med ett par dagar och det var toastolen som hade läckt, inte jag!
Det hela tog lite mer än en vecka och jag fick även en ny tvättmaskin. Den gamla var över 20 år gammal och lät som en stor ångvält, för att inte tala om när den centrifugerade. Det är så fint i badrummet nu att jag skulle kunna sitta och fika på toastolen.

Russin?
Jag fick bl a ett nytt fotbad av familjen när jag fyllde år, så nu sitter jag med fötterna i blöt var dag och de börjar likna två förväxta russin. Men det är jätteskönt att stoppa ner fötterna och få dem lite masserade.

Träning?
I morgon är det spårträning tillsammans med Trollebolle och hans matte. Det har blivit lite si och så med skyddsträningen, men jag hoppas den kommer igång igen snart. Återkommer imorgon med referat från spåret.

Puh, två dagar på nya jobbet.
Jag kanske inte skall säga nya jobbet eftersom det är bara ett nytt objekt som jag lär. Arbetstiden är ½ timme kortare än innan (06.00-18.00) och det är i Helsingborg. Det tar lite längre tid att köra dit eftersom objektet ligger nere vid Skåneterminalen.
Arbetet innebär ganska annorlunda sysslor än vad jag hade på förra objektet. Varenda bil som passerar in/ut skall skrivas ner i en journal. Alla bulkbilar skall vägas vid in och utpassering och så skall det skrivas frakt-, våg och utlandsfraktsedlar mm mm.
Under tiden kommer det besök som skall ringas in till mottagaren, entreprenörbilar och en hel drös med andra bilar, lastbilar och personbilar. Det gäller att inte bli stressad utan ta en sak i taget. Nu är jag ingen lättstressad människa, så det skall nog gå bra. Men det är en hel del att lära.
Det jag saknar är naturligtvis ronderingen ute. Den förekommer endast på helger på nya objektet. När klockan är ca 16.00 och allt har lugnat ner sig så känns det lite som om luften går ur en, eftersom det är så intensivt mellan 07-16. Det går ju att gå utanför vaktlokalen för att hämta lite luft, men det är ju inte detsamma som att rondera ute i friska luften.
Men jag saknar inte det förra objektet utan ser detta som en utmaning. K-mannen verkar vara jättetrevlig och bra att prata med. Vi träffar ju mycket folk under dagen och det gör att dagen går fort.

Besviken.
Sedan är det ganska konstigt från min arbetsgivare. Jag sa att jag var intresserad av en tjänst som innebar 8 timmars pass och det hade gjort att det var lättare för mig att fixa för Lork. Och det är ju också så, att när man kommer upp lite i ålder, är det ganska mastigt att arbeta 12 timmars pass. Men då har en annan blivit erbjuden den här tjänsten och då skall jag troligtvis ersätta henne. Informationen är inte heller den bästa. Och tyvärr tar man ingen större hänsyn till personliga önskemål, eller så tar man bara hänsyn till vad vissa vill.

Tomt utan Lork hemma.
Jag lämnade Lork hos Charlott i söndagskväll och det är inte klokt vad tomt det blir när han inte är hemma. Jag ringde i måndagsförmiddag för att höra om Charlott hade brutit samman, men det var tydligen lugnt. Lork hade placerat sig i Charlotts favoritsoffa när jag hade kört, så de fick samsas där. På natten placerade han sig i hennes säng och tyckte att det var jätteskönt att sova där. De hade varit ute och promenerat och träffat lite nytt folk och det tycker Lork alltid är roligt. Och Lork är faktiskt lätt att ha att göra med och det som är roligt är att han alltid lämnar avtryck hos de människor han träffar (jag menar inte tassavtryck). Folk kommer ihåg honom för att han är en så trevlig schäfer, lugn och mysig, och det är jätteroligt att höra.

Skitförbannad i måndagskväll.
När jag kom hem kl 19.30 och skulle låsa upp ytterdörren kunde jag inte vrida om nyckeln och då kände jag: ahh va f-n är detta, kan jag inte komma in nu!
Men det var så att montörerna hade glömt att låsa när de slutade för dagen, så det hade stått olåst i över 4 timmar.
Jag trodde först att någon hade gått genom trädgården och tagit sig in den vägen, så jag smög in lite försiktigt för att se om alla grejor var kvar. Och som tur var för entreprenören hade ingen varit olovandes inne i lägenheten.
Jag trodde att vi hade fått mobilnummer till någon av firmorna, men det var kanske tur att vi inte hade det. Jag kände, att så arg som jag var, så hade jag öst ur mig ganska mycket otrevligheter.
Jag skrev ett ganska irriterat meddelande till killarna och satte på väggen så de inte skulle missa det och ringde hyresvärden i går morse.
I morse när de kom var de ganska spaka och ursäktade sig med att det hade blivit någon miss. Det fattar väl jag också att det hade blivit en miss, men det är ingen ursäkt.
Nu är ventilationskillarna klara och egentligen skulle målarkludden ha kommit och målat rören till elementen, men han har tydligen blivit sjuk och kommer inte denna vecka, så det går inte att ställa i ordning någonting förrän han är klar. På fredag kommer förhoppningsvis elektrikern och kopplar in grejorna så ventilationen och värmen kommer igång. Men det skulle inte förvåna mig om han också blir sjuk så vi får klart lagom till påsk. Jag känner mig lite negativ, men jag är trött på att ha rörigt och skitigt i lägenheten.

Inte snyggt.
Köket ser värst ut. Stora lådor i taket och på väggen där ventilationsrör och fjärrvärmerör går. Det ser inte klokt ut. Det känns som om taket är på väg att ramla ner. Jag får också problem med hur jag skall lösa gardinfrågan i köket eftersom det inte finns plats för hållarna till gardinstången. Man blir så irriterad för allt hade gått att lägga på vinden, men det hade naturligtvis kostat bostadsbolaget lite mer pengar.
Utanpåliggande rör till värmen som bara är ivägen. Varje morgon jag skall tända i hallen kör jag fingrarna i rören som sitter precis in till strömbrytaren. Och så svär man en runda, men vad hjälper det?
Ack ja livet är en strid!

Lediga dagar.
Nu är jag iallafall ledig onsdag – torsdag för att sedan arbeta hela helgen. Jag går på samma schema som jag gjorde innan och det är bra för jag har en hel del inplanerat i januari bl a Bilprovningen och den tiden har jag lagt efter schemat på det förra objektet.

Yippie jag kan snart öppna frysen.
Nu skall jag flytta lite på köksbordet, så jag kommer in i kyl/frys. Bordet har stått pall in till frysen och det har varit ett helsike att få fram grejor ur denna. Så det har blivit en hel del smoothies eller smottisar som en del säger, när jag jobbat.

Igår flydde vi fältet hemma och åkte upp till Carina och Trollebolle.
Ventilationsarbetet började i onsdags och som mest fnattade det runt 9 personer i lägenheten. Fråga om det var jobbigt. Var man än var fanns det montörer av olika slag: rörläggare, elektriker, ventilationskillar (4 olika) och målare. När man skulle in på toa fick man planera det eftersom när man öppnade dörren stod det en kille därinne och jobbade.

Lork gillar all uppmärksamhet.
Den ende som trivdes var Lork som tyckte det var jättekul med alla som intresserade sig för honom, pratade och kelade med honom. Men han var jättetrött på kvällen för han hade inte tid att sova på dagen, eftersom han var tvungen att hålla koll på alla.
Jag var också trött när de slutade vid 16 tiden, men fy f-n vad det var kallt i lägenheten, 15,2 plusgrader, det är inte mycket, eller hur? Vi har fått låna värmefläkt av bolaget, men idag fick de sätta in en till eftersom det var ganska kallt ute och ytterdörren kunde man inte stänga eftersom det låg kablar ivägen. Och de var också uppe på vinden och det kylde ut lägenheten när luckan var öppen upp där.
Och det är säkert inte lätt för killarna heller att trampa in hos folk och ställa till röra och skit.
Men alla är jättetrevliga och försöker verkligen vara till så lite besvär som möjligt.

Besök hos Carina och Troll.
I går åkte vi upp till Carina för att komma röran lite. Det snöade jättemycket och Lork och Troll tyckte det var jättekul i snön. Troll blir alldeles fnattig när han får springa omkring och leka med Lork och Lork tycker också det är roligt.
Vi gick en lång runda i skogen med dem, men Carina och jag var mycket tröttare än hundarna.
När jag skulle köra hem på kvällen kom jag knappt upp för backen från Carinas. Jag skulle backa upp och eftersom det hade snöat såg man inte var vägen gick. Så det var bara att sätta fart, backa upp och hoppas på att man var på vägen. Och som tur var gick det bra.

Lork är utlånad.
Och som tur är har det löst sig med Lork måndag - tisdag nästa vecka. Jag skall jobba då och det hade varit svårt att ha Lork ensam hemma när folket fnattar runt här hela dagen. Det är Charlott, min förra kollega, som skall passa honom båda dagarna. Jag lämnar honom på söndagskväll och hämtar honom på tisdagskväll efter jobbet. Det är jättegulligt av Charlott att ta honom. Jag är fri onsdag - torsdag så de dagarna är det lugnt. Jag vet inte riktigt när de är klara med jobbet i lägenheten, förmodligen inte förrän veckan därpå. Så jag måste fixa för honom på fredag.

Kopiera VHS till Dvd.
Jag har en hel del jag filmat på Carina när hon spelat ishockey, fotboll och när hon intervjuades i TV för barnjournalen 1978. Det var när hon var Sveriges första tjej som spelade seriespel i pojklag (hon var målvakt). Och sedan har jag mycket film på Emelie och Jenny när de växte upp och även en hel del filmer från hundträning och träningsläger. Allt detta hade jag tänkt mig att jag skulle pysslat med denna veckan. Men det har inte gått eftersom montörerna är överallt, som sagt.
Så det får bli ett senare projekt.

Jaha, nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Men jag har verkligen inte känt mig motiverad och inte mycket har hänt. Min sjukskrivning går ut den 7: e och jag vet inte vad som skall hända den 8:e. Har inte haft någon kontakt med min arbetsgivare, men skall på möte idag.

Äntligen spår.
Förra måndagen var vi och spårade i Carinas trakter. Det har varit lite uppehåll i spårningen och uppletet och det var kul att komma ut i spåret igen.
Lork var väldig sugen och det gick undan över stock och sten och som vanligt hamnade matte med näsan i backen minst en gång. Man vill ju gärna förtränga om det hände mer än en gång.
Carina gick ett ganska långt spår till Lork med många klurigheter som vanligt. På ett ställe gick spåret rakt fram för att sedan gå tillbaka i samma spår ca 10 m och sedan vika av till höger. Som Lorken fick jobba. Han letade, hittade, tvekade och letade om igen. Vi stod nog ett par minuter på samma ställe innan vi kom iväg på rätt håll.
Näst sista apporten gick han över och det berodde på att jag lät honom gå för snabbt efter ett uppehåll efter en apport. Håller jag inte igen lite kan han bli lite slarvig och bara mölja på. Den här apporten låg nästan bara 15 m från förra och han borde ha tagit den, men shit happens.
Men jag får ju säga att han är en underbar spårhund, ger sig inte när han letar efter spåret och det är få gånger han har gått av spåren vi gjort.
Upplet gick galant med 4 skick och 4 apporter. Alltså inget att tillägga.
Efteråt fick Lorken och Trollebolle springa och leka och trots att det är mer än en månad sedan de träffades sist, fanns det inget grums mellan dem.

Röra igen i lägenheten.
Och så var det dags igen att tömma lägenheten. Ja, inte så drastiskt som vid vattenläckan, men det känns inte roligt att ha denna röran igen. Det var inte så länge sedan sist. Bostadsbolaget skall nämligen lägga in fjärrvärme och de har valt att göra det under vintern. Jag kan bara säga: klantskallar! Under tiden alla rören mm skall installeras har vi ingen värme och det rör sig om ca 2 veckor. Fy f-n det kommer att bli kallt. Vi får låna ett litet element, men det värmer bara sig själv.
Under dessa två veckor kommer det att fnatta in/ut och runt en massa montörer i hela lägenheten. De börjar på onsdag 07.00 och jag vill inte tänka på det.
Allt måste flyttas ut 1½m från väggarna, för rören skall ligga utanpå istället för att dra dem uppe på vinden
Lasse och Carina var här i lördags och hjälpte till att flytta garderober mm. Så nu är det stökigt igen här.
Jag har en skänk med överskåp i köket och det är precis att jag kan få in den igen, men då kan jag inte tända i köket, för den blockerar strömbrytaren. Efter mycket diskuterande har bolaget gått med på att flytta brytaren ut i hallen annars hade jag fått kassera skänken.
Rören in till värmeväxlaren kommer att ligga i stora lådor i taket och det ser inte klokt ut. Men eftersom det är hyresrätter kan vi inget göra åt det. Det är bara att bita ihop och acceptera.